Aftonbladet – 17 mars 1847, sida 1

Rn bönor, :stufvade med fläsk, tillika med ett fat mjöl midt på bordet. Dryckesvarörna vöro porter, portvin och caxas, som i smaken liknar skottskt bränvin. Sedan Hungern blifvit något stillad, bröt Scott den ledsamma tystnaden och utropade: Anmärkningsvärdt! Mycket!, lydde det lika så lakoniska svaret. Oanzenämt?n Alldeles.n Märkte ni —?n Visst gjorde jag det. Oförskämt? Skamligt. Begriper pi det? Nej ; ; Hvilken förunderlig varelse är icke mMenniskan ?, återtög Scott fundersamt. Hvilken ohetydlig sinnesrörelse behöfves det icke för att förblinda .det sunda förståndets ögon. Det har jag fått erfara i dag: Ol Filosofi, du min annars så trogna älskarinna, hvarföre öfvergaf du Adam Scott i denna nöd?, ; ; Ae i SLugna. er, min-bästa sir, sade Allan. Om ni än? en sgång syndar mot filosofien, så blifver ni allvarsamt straffad för er förbrytelse. Acky min vän, det är förödmjukande att påminna sig, att man nedstigit från värdigheten af man och uppförtrsigi som en narr. Er Häftighet var ursäktlig, sir; deras kallsinnighet var Tetändei, 424 28 fa omitolma — Ja, det är sant, den var retsam. Men det är vid sådana tillfällen, som själsstorheten i sitt medfödda majestät höjer sig öfver svagheten.