Aftonbladet – 17 mars 1847, sida 1

ver detta ovänliga och besynnerliga emottaIgandey att han nedsteg. från sin mulåsna och gick att ringa i en portklocka vid ett af huisen, för att begära en förklaring. Han hade icke förr verkställt första delen af sin afsigt förr än en liten ocean af vatten nedströmmade på hans hufvud, och just som han skulle stiga in i porten, rigtades några stora sprutor mot honom och bagöto honom så ymnigt, att den stackars mannen var så våt, som om han blifvit släpad gcnom floden i. ett dragnät. Han blef nu alldeles ursinnig; hela hans filosofiska lugn, som uppehållit honom till och med under en jordbäfning, öfvergaf. honom i detta ögonblick. Handklappningar och gapskratt förkunnade hans nederlag, och nir han drog sig tillbaka, regnade återigen tusentals vaxkulor öfver hans bufvud. När Allan såg hur sakerna stodo samt märkte, att frunimmerna endast på lek gjorde dessa förargliga kast, ansåg han det vara -bättre att fly, än illa fikta, och red derföre hastigt sin väg framom sin. kamrat, och anlände i följd deraf till sin bestämmelseort med mindre obehag än. han,. Negerbetjenten, som följde efter på en tredje mulåsna, helsades först med en skål vatten och straxt: derefter meden korg fint mjöl, hvilket lade sig på honom; som socker. på en präktig plommon-kaka, hvarigenom han framtedde :cn den löjligaste figur, man kän tänka sig... När de kommit fram tillshotellety ömsadede kläder: och satte sig, trötta och hungriga, att spisa middag. Måltiden bestod af salt fisk med rödlök på ena ändan af bordet, fiskpudding och grönsaker på den andra, och en stor terrin med svarta