Aftonbladet – 16 mars 1847, sida 3

liga skinn, då och då fuktadt af en tår från lill Johannas stora, själfulla ögon. Men man tröttna vid allt, äfven vid att gråta. Då perlan spann all hårdare, upphörde småningom Johannas gråt, oct då perlan somnade i hennes knä, nändes hon ce mera snyfta, för att icke väcka henne. Så satt hon länge med blicken tankfullt stirrand i Juften, och det lilla hufvudet fullt af balfmed:vetna, men lifliga tankar. Solen började luta mo: nedergången och sken så vänligt på de halft utspruckna löfvens unga, späda, friska grönska i Car XII:s torg. Från det på nedra botten belägna lilla rummets låga fönster hade man utsigt mot Stora Trädgårdsgatan. De förnämas vagnar rullade förbi vid färden till Djurgården, och mänga välklädda herrar och damer vandrade fram och åter i den milda vårluften. Dessa yttre föremål drogo lilla Johannas uppmärksamhet med allt barnaårens lif mot fönstret, men hon tordes icke gå dit af fruktan att väcka perlan. Slutligen vaknade katten af sig sjelf och Johanna skyndade, att med perlan i sin famn gå till fönstret. Flon öppnade det. En ström a! balsamiskt ångande vårvindar göt sig kring hennes förgråtna ansigte och fyllde rummet med sitt friska doft. Sparfvarne qvittrade i trädens kronor och hela flyttfoglarnes från södern återkomna sångarskara gaf konsert i allernas löfhvalf. Dessa föremål inverkade mäktigt på det lilla barnets sinne. De alstrade en negativ lycka i hennes nyss så beklämda bröst, en oändlig ljufhet, som barndomen stundom eger och hvars minne följer genom lifvet. Betagen af föremålen omkring henne, för-ss så vanliga, tryckte Johanna Sperlan närmare till sitt bröst, tänkte på de små foglarne och började sjelf sjunga. Hon sjöng sin älsklings-visa, den hon nyss lärt — Neckens Polska,. Hon sjöng och sjöng, och rena, klara, melodiska, underbara toner strömmade utåt Enkhusgränden täflingsvis med Kungsträdgårdens vingade skara — liksom den ena näktergalen sjunger i kapp med den andra. När lilla Johanna hunnit till följande strof i Neckens Polska: O! hvar dväljs du klaraste bland stjernor c. gick en dam förbi det öppnade fönstret. Damen, öfverraskad af den vackra sången, blef ännu mer tjusad vid anblicken af den själssköna varelse, som, med perlan i sin famn och en engels uttryck i sina ögon, utförde den harmoniska folkvisan. Damen, hvars namn vi vilja förtiga, fattade genast ett lifligt intresse för lilla Johanna. Genom denna dams bemedling blef Johanna någon tid efter denna tilldragelse inskrifyen bland Kongl. Theaterns elever. Efter några års studier uppträdde lilla Johanna uti Ågathas roll i Friskytten och i dag helsas hon af Europas beundran under namn af — Jenny Lind.