Aftonbladet – 16 mars 1847, sida 1

.älja er som slif; men den tjenst, ni gjorde os ii det der kritiska ögonblicket, har fömått os ändra vår plan. BIf röfvare, dela vårt vär och lär, att en djerf hand är ädlaste medlet til befordran. Eller om ni vill stanna hos os: skola vi föra er tillbaka till Europa. Eller on ni heldre önskar välja ett andalusskt hem, säs det, och ni skall icke gå tomhändt härifrån? Allan: I.g tackar er för edra ädelmodig: anbud. Mitt val är alt för det närvarand sanna i Cumana. Iaptenen (räcker honom en penningpung) Här är något guld, signor. Tag det, och mått helgonen beskydda er! Men kom ihåg! Nämr icke de oförrätter ni lidit af oss; vi ångra den uppriktigt. Men den som en gång bedragit oss förnyar sällan sin förbrytelse. Jag h r förtrojende till er. Kom ihåg det!b I Allan: Jag lyder. Val har jag biifvit skymfad; men ni är ädelmodg. Kaptenen: Vi gå snart i land. Det fiones ett godt värdshus i staden, der man Tör pen ningar alltid kan skaffa sig sydamerikansk comfort. Innevinarne äro i allmänhit glada och gästfria, och en ung man, med ert utseende och ert sätt att vara, kan snart göra deras bekanskap. Jag skulle kunna g fvå er rekommendationer till några Personer, som jag känner: men, ha, ha, ha! Ni skulle icke sätta värde på en röfveres förespråk. Fruntimmerna äro vackra och många bland dem äro r:ka. Nå väl, signcr, ni kanfgöra en förräfflig spekulation på er sydamerikanska resa, om ni endast har öppna ögon. Allan:: Jag tviflar icke, att jag skall finna vänner. Är ni färdig ? : Kaptenen: Kom ombord, gossar. Se så der, signor, akta er när ni stiger ned. Håll er fast i det der tåget. Det är bra. Nu, gossar, ron på en gång med korta årtag. Jag ger er tid dertill. oo Vid ankomsten till varfvet skiljdes de.