Aftonbladet – 16 mars 1847, sida 1

— — JIMI HH MH VÄ — hederlig man, som, lifvad af den renaste men niskokärlek, undvikit all personlig inblendnin; under den fiendiliga drabbningen, på det har icke derigenom skulle blifva ur stånd att hjel. pa andra, när de behöfde hans bistånd. Läsa ren är väl nu mera icke okunnig om den sin. nesanda, som rådde på fartyget Florence. Det hade blifvit bygdt för en kapares räkning ungefär tolf år före nyssnämnda händelser; men huru det kommit att tillhöra dess sista kapten, Balen:, var en hemlighet, som gjorde landtbo rna myckit bryd:ri, men hvilken de icke kunde utforska. Det vissa var imedlertid, att Baleni mer än en gång varit misstänkt för sjöröfveri, och att hans bedrifter på verldshafvet förvärfvat honom ett rykte, som föga afundades af dem, hvilka färdades öfver dessa rymder. Det enda bevis om den saken, som tycktes förtjena någon trovärdighet, var det som afgas af en gammal skurk, hvilken någon tid seglat med Baleni, och som betalade sin sista skuld till lagen på en sechavott i Padua. Före sin afrältning bekände han offentlig n sina brott, och deribland voro några, i hvilka Baleni var mycke invecklad. Han berättad, att denne genom sjöröfveri kommit i besittning af en myckenhet guld, samt att han på sin mordiska bana skonat hvarken kön eller ålder. Bosättningen på Florence utgjordes af de öfverdådisaste sällar, hvilka icke hade något att förlora utom sina hufvuden, och som endast kunde tjena samhället genom alt, som varning för missdådare, hänga i galgar tilldess köttet multnat på deras bn. Dir fanns ett slags disciplin ibland d-m; men som hvar e mans lif stod på spel, kände äfven hvarje man bland dem, att han hade rält att njuta det efter eget behag och rätt till sin lott af det vunna bytet. Sådan var den besättning, med hvilken vår hjelte seglade, och ehuru hen icke visste allt det som vi i förtroende hafva meddelat läsaren, genom