uppgaf ett rop och sjönk. Intet försök att rädda honom gjordes. Fartyget seglade tie knop på en timme. En gång höjdes den dränkta uslingen på en bölja fjerran bortom och försvann sedan för alltid, under det Florence: ilade på sin skummande väg till Sydamerikas stränder. (Forts. SA — Brott ocH strRAFF. Uti en by ej långt ifrån Frankfurt vid Oder uppehöll sig år 4840 hustrun till en tio år förut till kriget utgången soldat. Regementet, vid hvilket soldaten tjente, var med i slaget vid Jena och förlorade mycket folk. Ibland deras antal, som man sett falla, hade äfyen den nyssnämnde soldaten varit. Hans hustru ansåg sig alltså för enka och ingick ett nytt äktenskap med en bonde i samma by, hvarest hon lefvat med sin första man. Men denne var icke död, utan hade i slaget blott fallit sårad till marken. Sednare hade han råkat i fransk fångenskap, blifvit läkt på ett lazarett och tvingad att gå i tjenst samt kommit till Spanien. Här fann han ändtligen tillfälle att rymma, och kom en gång nattetid oförmodadt hem. Han klappade på dörren till sin fordna boning. Man öppnar den — det är hans fordna hustru, som väl glädjer sig att återse honom, men är bestört öfver anblicken af en för död ansedd man. Slutligen kommer det till närmare förklaring, då äfven den andre mannen infinner sig; och den återvände begär att man blott till morgonen måtte bevilja honom tak öfver hufvudet och en säng. Detta kunde ej vägras; man tillreder ett nattläger och vederqvicker honom så godt man kan, hvarefter han trött lägger sig och insomnar. Men detta är icke fallet med det nygifta paret. Hustrun hyser mycket större böjelse för sin andre man; och som efter hennes mening de måste skiljas, på det att den förste mannen skulle kunna inträda i sina gamla rättigheter, så beslöto de gemensamt att mörda den återkomne och i all