Jå löpa? Ja menar f—n rider dem; dessa och I dylika voro nu de första helsningarne i hemmet efter frånvaron. Pigorna, som en stund på aftonen, efter slutade göromål, med den gamla mamsellens Itysta minne, varit ute för att plomenera, stodo Inemligen härunder i det något aflägsna köket och glammade om några burleska artigheter, som blifvit dem sagda eller visade på gatan, af några upprymda kavaljerer, på deras plomenad, — samt understodo sig att icke höra, när matmodren inträdde ifrån andra ändan af huset, och kunde följakteligen ej vara ögonblickligen tillhands, men blefvo ock oförtöfvadt uppvaktade af den yreda frun, som nu lät dem veta, hvar bagarn köpte jästen, under det hennes gälla röst lät höra sig ända utefter gatan, der en mängd pojkar samlat sig, för att åhöra den. uppbyggliga aftonsången. — Eder och förbannelser öfver tjenstehjon i allmänhet och husets pigor isynnerhet för deras lättja, löp och opåpasslighet, så snart frun var ur vägen, loftal öfver det goda, de hade i hennes hus, och hotelser om stryk, isynnerhet om de dristade svara eller försvara sig, med. mera sådant, voro här vid lag de ämnen, som på en gäng afhandlades med väderlekans fart och en stämma, som kom fönsterrutorna att skallra. Referenten, som under denna husliga Böndags-scen kom tillstädes, kunde icke underlåta att, medelst några knackningar på fönsterrutorna, tillkännagifva, det opartiska öron funnos utanför skådeplatsen, och detta hade den önskade verkan, åtminstone för tillfället, att åstadkomma ett afbräck i det störande uppträdet. — Händelser af denna art äro beklagligen icke sällsporda. Grannlagenheten sättes, ty värr, ofta nog å sido för tygellösheten i det uppbrusande sinnet. Missförhållanderne emellan husmödrarna och tjenarinnorna hafva häri sin grund, äfvensom till stor del den allmänt öfverklagade liknöjdheten och stel-heten hos tjenaren, inom hvilkens bröst förbannelsen från husfadrens eller husmodrens läppar icke allenast tänder hat och väcker fruktan, samt utsläcker all tillgifvenhet och all god vilja till uppfyllande af pligter, utan jemväl i längden söndersliter de band emellan husbonde och tjenare, som, enligt både gudomlig och verldslig lag, böra vara lika med dem, som förena föräldrar och barn, och förutan hvilka ett bättre förhållande icke heller kan ega rum. — Då vi förut ifrat för stiftandet af! en Bildnings-cirkel här i Örebro, hafva vi trott oss äfven böra omförmäla denna tilldragelse, icke såsom något löst sqvaller, utan såsom ett bevis på tillvaron af verkligt behof af en dylik bildningsanstalt, äfven för de halfbildade fruntimmerna i vårt samhälle; och smickre vi oss med det hopp, att det onda, som här blifvit omtaladt, äfven denna gång, skall hafva åtminstone något godt med sig. — En händelse, nästan dylik den nyss anförda, ehuru af betydligt våldsammare art, tilldrog sig något tidigare samma helgdagsafton i ett handelshus härstädes, då herrn i huset så strängt utöfvade sitt husbondevälde, eller kanske rättare, hos föremålet för hans hårda behandling, hans egen piga eller hushållerska, så djupt inpreglade den gamla regeln: den man älskar, den agar man, att hon, den stackars qvinnan, som i hela grannskapet berömmes för ett stilla väsende och ett noggrannt; uppfyllande af sina pligter såsom tjenstehjon, genom täta och gälla nödrop samlade cen icke obetydlig skara af folk utanför huset, der slika uppträden nästan lära höra till den dagliga qvällsordningen. Att någonting sådant, ostraffadt af verldslig lag, kan passera inom ett kristligt samhälle på en af årets stora allmänna Böndagar, lemnas derhän, då man vet, huru sällan sabbatsbrott! i och för sig nu för tiden vanligtvis beifras, men att sådant kan tilldraga sig i ett s. k. bättre hus, bevisar i sanning, på hvilken låg bildningsgrad en eller annan bland våra borgersmän, handlande eller handtverkare, lika mycket, befinner sig. Imedlertid föranledde den ömkliga tilldragelsen löje hos några, som utantill voro, emedan en spefogel lärer yttrat, att det var den onde, som, fördrifven ur sitt gömställe i W:ska lokalen, nedkommit och i sitt raseri deröfver så jemmerligen grasserade i huset. Bet påstods till och med, att han i anledning af sitt fördrifvande ur skorstenspipan tröstat sig med, sitt eget ordspråk: det tryter väl, sade f—n om Böndagenx. Afven i ett handtverkshus, ungefär midt emellan ; lokalerna för ofvannämnde tilldragelser, lärer samma dag ett nästan likadant uppträde egt rum emellan ett par äkta makar. Det tyckes af allt detta, som Böndagen härstädes på flera ställen blifvit firad) på ett högst eget sätt. Wadstena d. 40 Mars. Ransakningen angånde eldsvådan natten emellan d. 3 och 4 dennes, om förliden måndag inför rådhusrätten fortsattes, emnade, thy värr, ingen upplysning om sättet huru Iden uppkommit, utan hvilar detta ännu i samma nystiska mörker. Några gissningar vilja antaga det nordbrand varit å färde, och åtskilliga gjorda uppäckter synas antyda, att försök dertill blifvit verktällda, utan att någon visshet ännu kunnat erhål-) as. (Geng.) Calmar. Tidningen Barometern meddelar föl-; ande insända artikel: Ett litet bidrag till våra da-: ars brottmålsstatistik. — Gifta hustrun Karin Kjelltröm från Ålems by och socken, hvilken aldrig tillörne varit tilltalad för något brott, inkom till härarande häkte den 46 Febr., att för begagnande af loflig gånstig å baron R:s på S. egor, plikta 9201: dr bko, eller i brist af böter undergå 24 dagarsi nkelt fängelse, enligt Stranda häradsrätts saköres-. ingd för sommartinget 4846. Hon blef häktad afs insman A—n midti vintern och medhafver ett g0sseJ i l l