0 (H LD ODD ib ) c- -IIDLDSL LIL 6 pm, AVM! VA ml ry VHOnCZ I ooo ro vnessesl feber, och hvars tillvaro på jorden, buru dyster! hennes öde än varit, för mig var ett välsignad! sällskap — nu skall hon ryckas ifrån mig, och hädanefter finnes för mig icke en strimma a ljus på denna sidan. grafven. Jag skall fälja henne dit och våra ben skola icke hvila vid de Helliska strömmar vi älska, och Atticas vindar skola icke sucka i ljuf musik öfver oss; ej heller skall samma dagg göra gräset grönt der vi och våra älskade slumra. Fursten talade med sagta röst, ty han trodde att bans dotter sof; men hon hörde honom och började, i det hon med mycken ansträngning reste sig på kudden, att lätta sitt hjerta — först talade hon klart och tydligt, men sedan med mycken svårighet. Fader, vi äro förvista från vårt älskade Grekiand; men snart skola vi återförenas med dem, som voro oss kära, i de saliga själars fosterland, der det icke finnes någon förtryckare och ingen skiljsm ssa. Jag går förat. Jag vet, att min moder sväfvar omkring mig nu och väntar alt få föra mig till vårt himmelska fädernesland. Gråt icke, 0, gråt icke! Låtom oss snarare glädjas och plantera vår tro på åldrarnes klippa! Din dotter har varit en nolla bland Guds skapade varelser. Hennes tankar hafva så länge, så länge endast varit tomhet. Låtom oss derföre glädjas, min far, att viskåda framför oss odödlighetens morgonrodnad, der sinnen aldrig förmörkas af glömskans skuggor eller träffas af vensinnets kalla fradga. Grefve — -min goda engel i bedröfvelsen (bär vinkade hon åt horom att komma närmare och hviskade nästan), emottag en döende flickas: välsignelse