Aftonbladet – 13 mars 1847, sida 3

sEndast som fånge skall du lemna detta rum, så vida du icke trampar den sista hertigens af Calenghi lik!) : I det hertigen så talade, försökte han att draga sitt svärd; af en händelse satt det fast i slidan. Markisen, som drog fördel af denna omständighet, genomborrade hans höft: sedan ringde han i klockan, lemnade sitt offer blödande på mattan, besteg sin häst och red hastigt sin väg. XVII. KAPITLET. Se der en man som endast söktatt blifva lyeklig; han bar trott sig lyckas deri genom rikedomar och en enväldig makt; han eger allt hvad han han önska och ändå är han en usling. Ferelon. Hvad än bevekelsegrunden må vara, är nöjet kännemärket; för detsamma drager den gudilöse mördaren sitt svärd: för detsamma trotsa vi brott, vanära, möda och fara. Young. Markisen står vid fönstret i sin salong och blickar öfver dalen bakom Monte Pelegrino, der, såsom det redan är nämndt, Fiumara häfver sina upprörda böljor. Som en lefvande målning på den eländigaste menniska står han der, omgifven af en illa förvärfvad rikedoms glänsande prakt. Eburu en usling, härdad genom ofta förnyade brott, är han menniska och hans tankar oroa honom. Hertigens sår måste vara farligt; om det skulle vara dödligt, kan! icke slagsmålet länge fördöljas. Den gången bedrog jag mig; mumlade han för sig sjelf med en sakta hviskning. Jag trodde, att guldst skulle väga mera i hans snikna hjerta än till och med fmiljstolthet. Men han skall nog ändra sig. Natt och dag skall han drömma om de fem hundra tusen, till dess han tvingas alt tillfredsställa sn giriga lusta genom att samtycka till min begäran. Jag måste ega den: lickan! Hvilken förening för markis di San! Giusto — stråtröfvaren! Bah! Hvad är dygd?! Här vaggar jag mig i prakt. Flottor korsa verldshafven. med läckerheter till mitt bord. Karavaner genomtåga de ofruktbara öknarne