som verlden har någon billig rätt att vänta. a mig! Likväl skulle de, om de kände mig, kall: mig en bof! ÖO! Det är just en af de eviga stridigheter, som äro införda i det stora systemet för våra osynliga beherrskares nöjen. Huru lätt är det icke att förmoda — och huru filosofiskt — att naturens stora andar finna nöje i de stridigheter — i den andliga och maoraliska oregelbundhet, som råder ibland oss, liksom hvarje tidskiftes stora snillen finna onämnbar förnöjelje i att betrakta den materiella skapelsens stora oregelbundenbet. Dante, Tasso och flere sådana män kunde med hela själen intränga i en Alpisk scen, der istornen fjerran i molnen kontrasterade med slät erna nedanför — der lavinen nedrasade, lemnande förödelsen på sn stig — der ljungelden susade i den remnande skyn, och hela verldssystemet tycktes vara i uppror. Så älska naturens stora andar att skåda uppställda härars anfall — att se dygd och last strida om herraväldet — att betrakta så väl den oförfärade bofvens (Bah! Hvad är ett namn?) djerfva dåd — som den oförderfvade dygdens högsta offer. Icke heller är jag mer tadelvärd för det jag är en bof, än åskregnet derför att det icke är solsken. Både markis di San Giusto och Alpernas åskregn motsvara det stora och oundvikliga ändamålet med deras skapelse. Hi! hi! hil Huru beundransvärdt har jag icke behandlat San Clare! Inom kort skall han beskåda Sydamerika. För inhemtandet af filosofi får ingen möda skys. Hil. hi! Jag undrar om fjettrarne hänga så lätt på honom som Isabellas fina arm gjorde! O! hvad jag är hämnadb Om natten, när domkyrkan klämtade ett farväl för den försvunna dagen och ett välkommen it dess efterträdare, seglade San Giusto öfver La Concha dOro på sin färd till Neapel. Ett rykte om hans strid med hertigen hade blifvit atspridt, och han bearade möjligheten af en arrestering. Ingen annan utväg än flykt var honom, åtminstone för det närvarade, öfrig. När han under nattvakten spätserade på däcket af sin jakt, kunde man läsa bekymmersamt elände på hans panna. Det djupa elementet