Aftonbladet – 13 mars 1847, sida 2

dådiga lefnadssätt underhölls, är läsaren redan bekant. Kan jag få träffa Isabella? frågade markisen tvärt. Nej, svarade hertigen, besluten att vara åtminstone lika litet kruserlig. Hvarföre ? Hon hatar dig.n Ha! ha! Verkligen? Ack! Det gör att jag endast älskar henne desto mera. Kan du icke förmå henne att ändra tycke? Jag önskar det icke.n O! Då kanske ers höghet också hatar mig?p Det gör jag. Hm! Mera lakoniskt än roligt. Du bryr dig således icke om att du mister dina fem hundra tusen ?, Jag säger, att du är skyldig att betala mig tre hundra tusen, min lag! sr del Din lagliga del Ja. Kom ihåg eden. Kom du ihåg den, när du lemnade mig vid grottan i fienders våld? Och var jag icke lika berättigad att bryta den, genom att föra bort guldet ? Jag skall underrätta staten om dina illgrepp.n Om våra illgrepp, menar du. Jar kan bevisa, att du är en mördare; således skola vi hänga tillsammans. Huru behagligt dina spindelben skola dingla, hertig, liksom Mohameds likkista, mellan himmel och jord! Tyst! sade hertigen. Ditt tal isar miglh Ack! Hvad dina käkar skola skailra, och hvad dina ben skola slå mot hvarandra, när du, under de långa vinternätterna, jettrad hänger vid vägsidan! För djefvuien! Sluta då en gångl Och hvad djeftarne skola skratta, när de sitta och rådsla i din ihåliga skalle, när det regnar, och när de genom ögongroparne be? trakta blixte:, som sönderbryter mörkret! Ack! Hertig, hvad dina sår skovla svidals ,Hör upp med ditt rysliga pladder, San Giusto; det är vinvett.v Är det således meningen, alt Isabella förkastar mitt anbud?