Aftonbladet – 12 mars 1847, sida 2

vändes kapitalet, så fort och bäst sig göra låter, till anskaffande af något för observatorium astronomicum behöfligt instrument; samt att, derest det donerade beloppet dertill icke skulle förslå, må det ingå såsom bidrag till ett störte . och Kostsammare instruments inköpande; men ingalunda till bestridande af utgifter för byggnader, inredningar, instrument-uppställningar eller. reparationer å redan anskaffade instrumenter. — Consistorium Academitum har beslutat ett tacksägelsebref till den ädle gilvaren, som. genom denna. dor.auion, om möjligt, har gjort. sitt minne vid lärosätet ärnu mera kärt och hedradt. En underdånig anmälan härom kommer jemväl att till HB: K. H. universitetets kansler afgå — Dagligt Allehanda innehöll i går uti en revy af landsortspressen några anmärkningar rörande privatbankerna, som kunna förtjena meddelas. En framtid kommer att visa, om ej följden af dessa inrättningar, såvida de ej ställas i beroende af statens bank och inskränkas i sin lånerörelse, blir att hela landets kapitalförmögenhet accumuleras i bankerna och att slutligen hela nationen kommer att bestå af: En kompakt massa, som eger förmögenheten och bestämmer räntefoten, och en spridd, som ligger i händerna på bankintresset och får lemna sitt arbete, utan att någonsin ens kunna hoppas något slags. sjelfständighet. Det är nemligen klart, att då bankdelegarne äro alla sådane, som genom sin förmögenhet redan förut ega anseende och inflytande; och :som nu sammanslutit sig till en korporation, icke allenast det: enskilta vinstbegäret, utan dessutom ett särskilt Korporations-intresse gör sig gällande, och detta intresse är, som alla, ingenting annat än sjelfbibehållandet och, som vilkor för dess fyllande, begär efter makt. Detta är så naturligt, att man icke gerna kan motsäga det, om man ej vill antaga, att penningväldet är i sig sjelf ädlare och mera -menniskoälskande, än andra usurperade välden. Då nu icke allenast alla verkliga kapitalister, utan äfven alla statens embetsmän, .det högre presterskapet, den dömande och verkställande maktens tjenare, i mån af sina inkomster och sitt inflytande, blifva intressenter i privatbankerna, och den arbetande klassen, de mindre jordegarena, tjenstehjonen och de lägre embetsmännen, de redan förut underlydande,:som ej ega löner nog stora att lemna öfverskott att-insätta.i bankerna, stå utom dessa inrättningar och endast såsom låntagare bidraga. till deras framgångar; är det klart, att de förre måste kunna förtrycka de sednare, utan att någon makt förmår hindra det, och att förtrycket, då man beräknar efter vanligt -menniskosätt, verkligen också kommer att gå så långt det kan gå, eller ända till dess våldet bryter bojor, dem det lagstiftande bankintresset smidt. Det är nemligen gifvet, att ett sådant intresse i en annan tid (vi hoppas ännu aflägsen) kan bestämma representant-valen i hvar sin krets, emedan detta blir en hödvändighet för bankernas sjelfbestånd i samma mån som de väcka missnöje och nöd omkring sig. Vi kunna blott försöka vid en riksdag att inskränka de närvarande bankernas rättigheter och vi finge se, om icke representationen den påföljande komme att innehålla en-ganska talrik klass af bankintressets eliter. Om detta kan ske medan trädet är ungt och knappt hunnit slå rot, så är det gifvet att det sker när det med sina rötter hunnit slingra sig kring hela samhället. Det vi i parenthes kunna säga är, att några privatbanker redan, ej utan lycka, försökt att verka. utom sin spher, fastän denna verkan ej varit af politisk vigt; men destomer af enskilt. Om också någon öfverdrift kan ligga i denna skildring, så är den dock utan tvifvel sann i hufvudsaken. Vi tage oss, med anledning deraf, friheten erinra derom, att Aftonbladet redan långt före sista riksdag vågade det Yttrandet, alt privatbanksintresset, om man: lät det fritt utveckla sig, snart nog skulle blifva mäktigare än både konung och ständer, såvida man ej i tid inskränkte dess makt inom behöriga gränser, men då betraktades denna varning af mången såsom verkan af en spökrädsla. Nu är det redan försent att helt och hållet undanrödja de befarade vådorna, hvarmed vi hufvudsakligen förstå vådan af detta intresses politiska inflytande och förening med andra privilegii-intressen till politiskt inflytande. Men ettåterstår likväl ännu att öfverväga för dem som vilja försvara folkets rättigheter och -grundsatsernas makt. Om man antager, att skildringen i Allehanda är riktig, så hemställe vi nemligen, huruvida ieke det onda-skall ytterligare förvärras genom införande af en representation, i hvilken penningeintresset skall till den grad få öfvervigten, som enligt det förslag representalionskommitteen berättas hafva uppgjort? Den talangfulle författaren af landsortsrevyen skall säkert, i sammanhang med ofvanstående reflexioner, kufinå på ett intressant sätt utreda och besvara denna fråga. UTLÄNDSK LITTERATUR. PREUSSEN ACK TVSKIT AND