Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 1

SV AA — HUA fått fortfara att ohelga den fläck, på hvilken vårt heliga kloster är bygdt,skulle kunna hafva ådragit oss en förbann-lse, som kanske alla våra böner icke kunnat afvänd. Ert hjeltemodiga uppförande förorsakade :er personlig skada och i följd deraf ett fängslande vid sjuksängen, hvilket vi allvarligt sörja öfver. Det begrepp, vi hafva om vår förbindelse till er, har förmått oss att bjuda den enda ersältning, som står i vår makt. Vi hafva sökt verka för ert andliga bästa; men som vi icke hafva lyckats deri, blifver det nu vår pligt att betänka er lekamliga välfärd. Vi öfverlemna derföre härmedelst åt er den silfverdosa, som åtföljer denna uppsats, i den förhoppning, att de derinom inneslutna tusen dukater skola anses som ett. uppriktigt, fastän ofullkomligt bevis på vår lacksamhet för er. ,Undertecknadt i Santa Chiara, den tjuguåttonde Juli adertonhundra — R— Z— Abbot. Y— F— Abbedissa.n Sedan detta var uppläst, förordnade abboten att silfverdosan och pergamentsskrifvelsen skulle föras till den unge signorns rum. Allan få icke tid att svara, ty choret uppstämmer genast en sång, och klostrets invånare återvända till sina celler. Vi behöfva icke säga hvem det var som nästan förste nades af förvåning; vi beböfva icke säga hvem som icke visste om han skulle skratta eller gråta; vi behöfva icke säga hvem som beslöt att icke göra någondera delen; och vi behöfva icke heller säga, att ett haf af tacksägelser utgöts vid åtankan på abboten och hela brödraoch systraskapet i Santa Chiara. När den unge mannen — som var nästan berusad af sällhe! vid den tanken, att. kunna befria sin mor frår falligdom och sin syster från det fasliga slaf. veri, i hvilket en skoltsk guvernant vanligtvis framsläpar sina dagar — återkommit till sit