Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 1

mänhetens ögon de synliga, men obeskrifliga, eller osynliga och magnetiska meddelanden, som sväfvade mellan Allans och Isabellas läppar och ögon, under den första timman, de tillbringade tillsammans, fortsätta vi med vår berättelse. Grefve Artoni fann så mycket behag i vår hjeltes samtal och sätt att Vara, att han inbjöd honom att återvända dagen derpå samt stanna vid Casa dei Pazzi, så länge han sjelf fann sig hågad. Allan blef glad alt finna ett tillfälle att undslippa abbotens tryckande vänlighet, och antog derföre den artiga bjudningen, oaktadt den värde prelatens minga allvarsamma Pprotester. Följande eftermiddag höll Ållan på att göra sig i ordning till sin afreså från Palermo. Flere af de äldre munkarne uttömde sina argumenter, i afsigt att. förmå honom att omatta kyrkans läror, fara till Rom och taga första steget på vägen till en kardinalshatt; men Allan var obeveklig. Han lofvade likväl att, för första gången, vara närvarande under aftonbönen i kapellet. Vid den vanliga timmen gingo munkarne och nunnorna med sina förmän i spetsen till bönen. På abbotens anhållan, tog Allan sir plas strax nedanför altaret, Gudstjensten förrättades som vanligt med stor höglidlighet. En serskild artikel infördes för den unge kättarens välgång, och vid slutet uppläste abboten följande tal: Signor Allan San Clare! Vi innevånare i klostret Santa Chiara, församlade i andeligt råd, helsa er. Vi känna den skuld, vi hafva till er för er tapperhet. Genom er och den allsmäktige Gudens beskydd blef den gnista hämmad, som eljest, om den fått verka, skulle hafya sändt våra själar till evigheten i förtid, för att tala på menskligt vis, Och en serie af mord, under de svåraste omständigheter, har, så vida vi förstå, blifvit förekommen, hvilken, om den