Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 3

— NB — ——-A—nssa.sssSSsB ord; jag förstod likväl deras mening. Hon sörjde öfver; att jag icke gille mig med henne. Stackars flicka! sade grefven nästan för sig sjelf, efter en. kort paus. Hon var endast trogen sin .qvinpliga. natur. Vansinnet hade blott upplyftat vanans och tvångers slöja. Hade bon haft silt förnuft i behåll, skulle hon förr låtit sitt hjerta brista än hon uppenbarat en sådan Hemlighet. Jag fruktade slutligen, att hon skulle blifva melankoliskt : tokig, — ty denna enda tanke rufvades beständigt i hennes hjerna — och jag beslöt derföre att genom en låtsad ceremoni narra henne till. glädtighet; så nödvändig för hennes helsa.s Den förtjusning, med hvilken hon mottog mitt löfte, oroadö mig nästan. Jag gjorde flera uppskof, i dehb förhoppning alt under hennes känslors sval en stråle af ljus skulle. genombryta mörkret; men hon lade hvarje timma på hjertat, och jag fann, att mitt löfte imåste så i fullbordan. J skåden nu, mina herrar, sjelfva secnen för vårt dårbusbröllop. Mitt stackars gräs bär innu märke efter de dansandes fotspår. Kapellet, som j:seni småskogen der borta, var smakfullt utsiradt och på den öppna platsen der stodo trenne långa bord, Bstäckta med blomster, fråkter, bakelser och karaffiner med färgadt vatten, som skulle föreställa vin-och sorbet; med ctt ord, allt; Som jag Kunde anse skadligt för mina dårar, Var der anbragt. Jag hade bjudit dem allesammans Maårial utropade abboten. Edra dårar! Allesammians! Allessmmans! Aldrig har en ådan uppståndelse timati-någon-familj sedan rerlden skapades. Det talades icke :om något annat under en hel vecka. Mina värsta paienter tycktes uppskjuta sina : anfall af raseri. jag skickade till staden efter en mängd granna; yger ccly tillät qvinnofna att. kläda sig! efter! gen smak. J kunnen icke förstå hvilken af är de gjorde deraf. Himmel! Sådana uppenvarelser! Jag kan aldrig glömma detta Babel. Morgonen kom. Min bruds svit hade klädt wenne af hennes grekiska garderob. De. långa