Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 1

ISABELLA) ELLER BRUDEN I PALERMO. AF EN AMERIKANSK FÖRFATTARE, MACCEY. XI. KAPITLET. Här brukar kärleken sina gyldene pilar, här lyser dess beständiga lampa och här fladdra dess purpurvingar. Milton. Tänka vi ssom en svag furste, att-den F iga Rättvisan skall af kärlek till sia gunstlingar omstörta sina lagar ? Pope. Ena timma sedan hertigen lemnat slottet på sin sednaste färd till grotten, kom den gamla qvinnan, som hade skött Allan i klostret, för att besöka Isabella di Calenghi, hvars amma hon varit. Hon hade alltid haft ett vaksamt öga på silt barn, som hon kallade henne, och alltsedan hertiginnans död, som inträffade några år förut, hade Isabella alltid tvefaldt välkomnat hennes ankomst till Monte Pellegrino. Någonting oförklarligt hvilade öfver denna gamla qvinna. Hon hade blifvit uppfostrad på ett sätt som utvisade, att hennes stånd en gång varit mycket öfver hvad det nu tycktes vara, och att inga händelser någonsin skull: kunna böja henne till en ringa tjenare. Hennes utseende var ståtligt, och hennes språk alltid i en högre stil. Bokymren hade dragit sina djupa fåror i hennes åldrade ansigte, och fastän hon kanske icke räknade mer än sextio år, såg hon likväl mycket äldre ut. Under hertiginnans tid hade besynnerliga rykten varit i omlopp angående Isabellas ammas härkomst; men dessa rykten voro så obestämda, att ingenting afgörande någonsin blef kändt. När hon inträdde i det lilla förmaket der Isabella satt och läste, och der allt utvisade en för) Se A. B. 4 ö3—036.