Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 1

Dina ideer äro sköna, och jag vågar nästan tro på dem.n Jag har icke emottagit dem af menniskor. De äro frukter af lång erfarenhet, lång iakttagelse och lång betraktelse.n Blef abboten stött öfver sin upptäckt ? Han begråter kätteriet; men älskär kättaren som en son.n Den gode mannen! Ja, han är en god man, men hans förstånds omkrets är beklagligtvis inskränkt. :Besynnerligt, alt en man som läser så oupphörligt, kan tycka om så inskränkta åsigter. Men häåns böcker äro också alla af ett slag. Qvarhåller han den vackra kättaren i klostret ? Den unga signorn bebor ännu. sin lilla kammare. Abboten hoppas att omvända honom till katholik. Kan han lyckas? c Aldrig. Lärjangen har både ståndaktigare och ljusare hufvud än Jlärarena (Hon stiger upp för att gå-) ; ,Hvarföre har du så brådtom att lemna mig, Elvirada? å Jag har det att göra, barn, :som måste blifva gjordt. Ett mörkt värf skrider framåt under dn aftagande minen. Gud vare med digh (Hor: går.) . Jag kan icke utgrunda henne, sade Isabella tankfullt för sig sjelf. )Hon vet nästan allting. Om något sällsamt skådespel är för har.den — i synnerhet om det är någon tragedi, eller något som stöter derpå — så är det säkert, att hon är med. En gång berättade hon mig, att hon trodde Gud hade sändt henne till verlden, för alt uppfylla en särskild beskickning, och. att hon bemödade sig alt motsvara dets stora ändamålet med sin skapelse. Hvad det stora ändamålet, som hon talar om, kan vara, är.svårt att begripa. Hon bor, ingen vet hvar, och skaffar