Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 1

finad.-och upphöjd smak, tilltalade hon henne sålunda: Barn, jag har kommit. Du vet, att jag älskar månskenet; dess bleka strålar passa bäst milt förbleknade sinne.n Välkommen! Trefaldt välkommen! goda Elvirada. Att se dig uppvärmer alltid mitt hjerta, att se dig nu skänker mig ett nöje, som icke kan beskrifvas. Hör mig, barn, Den du älskar skulle vilja dö för dig.n Ack! Säg om det igen; såg om det igen, goda Elvirada. Ja, barn, han skulle vilja dö för dig. Han har ett ädelt bjerta. Jag lärde känna det, då ingen mantel af verldslig försigtighet kunde dölja dess hemligaste slag. Har såret Jäkts? Ar han frisk ? Så frisk som före händelsen. Har du sett San Giusto, barn?n Ja, det har jag, och hu! MHvilka rysliga tankeförbindelser hans namn alltid inger mig! Han höll på att mörda min far då — Jag vet allt, afbröt den gamla qvinnan. Jag vet allt. Ingenting mindre än jag väntat. O, barn! Bof är ett för mildt namn för honom — kanske mördare skulle passa honom hättre.n Mördare ! (Hon ryser.) När den unge mannen i klostret fick de! der såret, som höll på alt bl.fva hans dödssår,. var jag nära. Före och sedan luntan, som kunde hafva förvandlat den heliga byggnaden; till en grushög, blifvit tänd, såg jag markisen ströfva omkring. Märk det, barn, alt när gamensväfvar i stora kretsar, är hans väntade rof nära. O! Har du hört hur den fängelsehålan såg ut? Förmultnade lik och utmerglåde benrangel stodo fjettrade tundt omkring!h Hu! En sådan mörkrets andelx Ja, i sanning, en ond andel i i I I