Aftonbladet – 9 mars 1847, sida 2

lenna dag skulle blifva den sista, som egnades it de gudlösa företag, med hvilka hans förderfvade sinne länge varit förtroligt. Ett hjerta mer fullkomligt stålsatt än hans mot alla de dygdiga intryck hjertan äro känsliga för — mer fullkomligt skyddadt från hvarje ädelt inlytandes rena ljus — eller mer tydligt bärande den djuppräglade stämpeln af en lastens slaf är sällsynt, ja, kanske omöjligt att träffa. Feg af naturen hade konsten härdat honom, när det var enligt med hans planer att antaga ett djerft och oförskräckt utseende. Inom honom rörde sig en bevekelsegrund, blott en enda, som kunde egga honom till dristiga handlingar, och denna enda var girigheten. Girig till kropp och själ, mönstrade han allt med ett efter guld sniket öga. Alla de ädla syftemål, som samhällets värdigaste medlemmar eftersträfva — illa de lysande egenskaper, som utmärka de stora och goda såsom naturens ädlingar — med stt ord, alla de föremål, som; i högsta grad forIra vår beundran, tycktes honom vara betylelselösa. och barnsliga. Guld -— guld — guld var det ord, som hans medföljande onda ande ständigt hviskade i hans öra; han hade ingen skyddsengel. Att uppoffra heder, sanning och rättvisa — att qväfva hvarje ädel känsla, som rör sig i menniskobröst — att öfvergifva hvarje fäste, på hvilket den rättskaffens medborgaren, iksom på en klippa, ställer sig i säk:rhet — var, enligt hertigens di Calenghi lag, tillåtet.så fta som utsigten att samla penningar gjorde iet ridligt. g Hans stat i slottet på Monte Pelegrino var tt åtlöe för hela Sicilianska aristokratien.