Aftonbladet – 9 mars 1847, sida 2

—— LA RR Inalles fanns der fyra tjenare; en lakej, som, utom sina enskilda göromål, äfven gjorde tjenst som hofmästare, munskänk, jägare och stalldräng; en trädgårdsmästare, som äfven skötte ladugården; en hushållerska, som tillika var kammarjungfru, och en kock, som äfven hade vården om svinen och fj derfäet. Det syntes tydligt, att lönerna i de: hertigliga hushållet nedsattes, och att flera ::;sslor hopades på få personer. Slottet hade bli :t praktfullt inredt af den fordna hertigen, och omgifningarna anlagda med all den smak och prakt, som rikedom kan förskaffa. Under hans tid hade antalet af tjenare vanligtvis stigit till mellan fyratio och femtio; stallet hade varit fullt af de vackraste hästar och hundkojan rikligen försedå med hundar; allt hade varit förvaltadt på ett sätt, som var enligt med den der vistande ädlingens rang och förmögenhet. Men nu fanns endast tre hästar i stallet — två för hertigen och en för hans dotter. Inga hundar syntes till, utom en liten engelsk gräfsvinshund, som hölls för alt skrämma råt!orna samt en pudel, som tillhörde hushållerskan. Slottet, som var mycket stort och af den vackraste arkitektur, hade ett verkligen ödsligt utseende, och Palermos damer förundrades öfver, att Isabella icke sörjde sig till döds, som hennes mor hade gjort. Byn Monreal hade blifvit förskönad af den gamle hertigen. Han hade funnit nöje i att se landtfolket förnöjdt och lyckligt; derföre sparde han icke heller på utgifterna för att göra dess boningar och trädgårdar till det han ansåg dem böra vara. Men hans son och efterträdare brydde sig i så måtto icke det ringaste om