Aftonbladet – 9 mars 1847, sida 1

sände fallit i deras händer och omkommit under handgemäng med.dem. Det hände en dag, ungefär vid middagstiden, att tvenne personer suto i grottan, inbegripnai ett allvarsamt samtal — eremiten och en främmande. Mellan dem stod ett stenbord, uthugset ur klippan, och på bordet stodo ett vinstop och tvenne silfverbägare. : Nu hafva vi,, sade eremiten, samlat en million riksdaler banko. Jag är trött vid detta lefnadssätt, och jag har bestämt mig att öfverSifva grottan. : Nå väl — låt denna dags verk blifva vårt sista. De båda männen skola säkert vara här om en hålftimma. De föra med. sig femtio tusen francs, hvilka skola öfverlemnas åt en fransk köpman, som ligger för ankar i viken. Vi skola taga summan utan något besvär; du vet ju, att en af männen är en pultron? En riktig hare; skymten af en sabel skulle komma hans tänder att skalira.n Allt godt och väl. Nu tänker jag göra dig ett anbud. Fortfar. Enligt vår öfverenskommelse skall du hafva tre Hundra tusen af millionen. Gif mig din dotter till äkta, och du skall få två hundra lusen till, med vilkör, att efter din död egendomen åter tillfaller mig, ifall jag öfverlefver dig. Min dotter? Är det ditt allvar?) Brukar jag någonsin skämta ?, Jag måste Hafva tid att tänka på den saken.n Ha! Tvekar du? Halva vi icke varit bofvar tillsammans? Och är icke en bof ett passande parti för en annan bofs dotter ?