Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 3

VV Mr Under er sista feber yrade ni, återtog hon långsamt, ,och bland fängelser, mördare, rep och pistoler, svingade sig en tanke segrande öfver de andra. — Jag skall snart vara öfver dödligheten, ehuru jag hoppas icke öfver den kärlek,som trifves der. Jorden har icke längre något rum för mig. Men innan jag går till den sköna verld, hvars tindrande fäste jag älskar att se på, har jag en skyldighet att uppfylla.n . Säg den! Säg den! Ni känner icke henne, som skref dessa ordy fortfor hon, mer ni älskar henne. Ni utropade väl tusen gånger Coraggiol Signore! och bad, att ni skulle få lefva, för att höra henne tala. Detta märkte jag, när er själ låg blottad för mig. Ni älskar henne — Sör ni det icke? Kunde ni icke träla för henne i fattigdom? Kunde pni icke vaka vid hennes hädd under sjukdom? Om hela verlden reste: sig mot henne, kunde ni icke älska henne ändå? Mera — jag kunde dö för hennele Lyssna då på mig; hon är den ansedda dot:ern — enda barnet till hertigen af Calenghi — ill den stolte, den aristokratiske hertigen af Calengbil Ja, studsa icke; större hinder hafva blifvit öfvervunna. Men ni måste vara försigtig och fast. Er stig är full af snaror och -brådljup. Ni har en fiende, en som är mäktig, istig och vana vid-blods Han är er rival. Jag känner honom väl; jag hatar honor; och ve er! om ni bedrager mitt förtroende; han kallas is di San Giustolv s narki (Forts. följer.) i dj