Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 3

Ack! den gode mannen! Huru skall jag någonsin kunna återgälda hans välvilja? Signor, hans: godhet är icke den enda ni kan finna svårt att återgälda., Ni har rätt min goda sköterska, jag är skyldig er mycket, ganska .mycket. Mig är ni icke skyldig något, men det fint es en —), Jan, svarade han, i det han afbröt henne, det finnes en Gud, som har: sändt helsans engel med likemedel under sina vingar. Detfinnes en Gud — ja, det är en Gud, och jag bar rönt så väl bans godhet som hans aga, och Han bar varit god mot er, unge signor. Men det finnes ännu en, till hvilken ni står i skuld., Allan såg på sköterskan och funderade en stund i tysthet. Har denna aftonringning intet angenämt samband ? fortfor hon. Säg mig, goda qvinna, hvad ni menar. Coraggio! Signoreln Hvad! utropade han, i det han spratt. upp från trädgårdsstolen, der han just nyss satt sig. Känner ni då henne ?) Hvem ? Hon, som skref dessa ord.n Var lugn, och jag skall säga er allt. Men om ni oroar er, vill jag vara tyst som den jord vi trampa på Ni kanblifva sjuk igen, och älla rötter och Iöf på Sicilien skulle då icke kunna läka er.. Var lugn! säger jag — var lugn! Ja — för hennes skull. — var lugn Jag är — jag är lugn. Se på mig nu, är jag icke lugn?n i