Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 1

UU Och hvem var det som på juldagen ställde till det der kalaset för oss och gjorde alla hjertan i byn glada? Det var vår goda signorina, och jag skall tycka om henne, hvad än den der gamla pratmakaren Romulino må säga om henn:s far, hertigen, och hennes älskare, San Giusto.. Jag kan verkligen icke begripa, svarade brodern, hvarföre icke signorina Isabella skulle få ha en älskare så väl som andra fruntimmer, och om hon beundrar markis di San Giusto, hvad ha vi då att göra med hans fula ansigte och hans dryckesnöjen? Det är en sak som rör henne, men icke 0ss. Du har rätt, Anselmo,, medlade modern, men vi skulle bli ledsna, om vår goda signorina blefve gilt med en man, som är känd för att vara en frossare och misstänkt för något ändå värre. Skulle vi icke, Cleona?, Cleona: Jag tror icke, att hon tycker om markisen.n Anselmo: Han besöker henne nästan dagligen. Cleona : Sista marknadsdagen såg jag henne rynka pannan, då hon fick se honom på gatan. Fadern: Jag vill förr mista min pension, än se henne äkta San Giusto. Jag kände honom väl, då jag tjente med den gamla hertigen i kriget. Han har det svartaste bjerta, man kan tänka sig. Anselmo: Men han är rik, far.n ) Fadern: Ack, pojke, rikedomarne göra blott litet till ett lyckligt hem. Det är en lära som ofta läres, fastän sällan tros: men jag har funnit dess sanning. — Cleona: Du har aldrig varit rik, fir.