Aftonbladet – 6 mars 1847, sida 3

mm. fl. Häri ligger skälet hvarföre bland 20 30 i Bergslagen varande bruk, der en förbät trad skogsskötsel blifvit införd, blott få finna: vid hvilka afkastningen verkligen kunnat blilv större, ehuru l!örbättringen öfverallt är fördel aktig, om ock mångenstädes blott medelbarli gen, som nämdt är. Dessa påpekade förhållan den och betänkligheter hindra ofta en bruks egare att med allvar företaga någon förbättring i skogssköt:eln. Vidare: I alla länder, der skogshushållningen äl mer utbildad, har det varit regeringarne, som först visat den nödiga omsorgen om skogarne, och utgifvit för deras beskydd och skötsel tjenliga lagar. Dessa länder funno härtill mer eller mindre anledning af den omständigheten, att de egde i förhållande stora statsskogar, hvilka, till följe af öfriga omständigheter, kunde anses såsom en inkomstkälla. Denn — förbättring framkallades således ursprunglyn af regeringens egna intresse, ej af omsorg för undersåtarne. Anledning var imedlertid gifven till funderingar, studier och ett slutligt utbildande aj en särskild vetenskap, hvars snabba framsteg vor ganska naturliga, emedan regeringen och en del a! statsbetjeningen dervid hade gemensamt intresse. Det af staten gifna exemplet föranledde snart private egare att äfven fästa större uppmärksamhet på sina skogar — dessa måste ega värde, emedan staten annars icke på dem skulle använda så stora kostnader. De öfvertygades snart om sanningen häraf och började sköta sina skogar med nödig omsorg och hushållsaktighet, och detta så mycket förr och heldre som staten, medelst lagstiftning och andra åtgärder, lemnade dem biträde till deras skogars beskydd mot andras intrång. Här i Sverige är — eller åtminstone var hittills — förhållandet annorlunda: staten eger i förhållande ej mycket skog, deremot hafya nästan alla både större och mindre fastighetsegare deraf större vidder än de kunde behöfva; staten hade således ingen utsigt till kontant vinst af sina skogar, och ansåg ej ens behöfligt att inrätta en särskild statsskog, utan ställde dem under länsstyrelserna, för hvilka denna omsorg var och är ett belastande och främmande bihang till deras dessutom ganska många göromål af helt annan natur. Detta, i förening med det antingen inbillade eller verkliga öfverflödet på skog öfver hela landet, torde vara förnämsta orsaken, att skogslagstiftningen ännu är så inskränkt som den är; detsamma har säkert ock bidragit till private mäns bristande uppmärksamhet på skogarne. Imedlertid hafva, i sednare tider, öfvertygelsen om nyttan af och begäret efter en förbättrad skogsskötsel, synnerligast under loppet af de tvenne sistförflutna åren, tilltagit och blifvit mera allmänna; och med skäl kan förväntas, att skogsegare allt mera skall fästa uppmärksamheten på denna del af sin egendom, Med lika grundadt hopp kan man med det första förvänta förbättring och fullkomnande af skogslagstiftningen såsom utgörande en afdelning af den nu under pröfning varande allmänna lagstiftningen; de hinder, som afhålla private egare från en bättre skogsskötsel, skola otvifvelaktigt undanrödjas, t. ex. stängselordningen, betesförhållandena, sådana de nu äro m. m.; och derefter skola private egare säkerligen blifva benägne till större omsorg för sina skogar och till införande af en bättre skötsel. Detta skulle snarare inträffa, om staten visade större omsorg om statsskogarne, inrättade, liksom i andra länder, en egen skogsstat under finansministerns omedelbara direktion. — Utan att vilja afgöra denna inrättnings nytta, synes den dock vara obestridlig; ty utantvifvel kunde med användande af någon spekulation åtminstone en stor del af kronoparkerna lemna en: kontant inkomst, för hvilken redan ensamt den allt lifligare trävaruhandeln utrikes torde lemna lämpligt tillfälle. C. LI. 0.