Aftonbladet – 6 mars 1847, sida 1

ven i klostret Santa Chiara. Några banditer, som vid den tiden ofredade grannskapet, hade fått reda på detta och beslöto genast att föra bort kistan samt tillegna sig dess innehåll. Ett gynnsamt tillfälle till utförande af deras skändliga afsigter visade sig snart. Veden i klostret, hvilket försågs med nya förråder hvar sjette månad, hade tagit slu, och det var således nödvändigt att återfylla magasinet, hvars ena dörr vette åt trädgården. Här nedlades om aftnarna stora ved-qvantiteter af de personer, med hvilka klostret gjort upp kontrakt i detta afseende. När le zitelle (klostrets legda tjenstflickor) höllå på att bära in veden i magasinet, erbjöd en bärare, som tycktes helt tillfälligt gå förbi, sin bjelp för ett glas vin. Den zitella, som hade uppsigten öfver de andra, antog mannens erbjudna tjenst. När hela vedförrådet var uppstapladt, hemtade hon ett glas vin och ropade bäraren; men till hennes stora förvåning fanns han ingenstädes. När hon började tänka på saken, blef hon verkligen orolig, ehuru hon försökte öfvertyga sig, att det icke var någon fara, då klostrets jernportar voro försedda med lås och bomar, som skulle trotsa skickligheten hos hvem som helst, som kunde hafva dolt sig i trädgården. Innan hon gick in i sitt rumy synade hon alla dörrar och luckor; men ändå var hon icke lugn. Hon satte sig vid silt gallerfönster, hvilket vette utåt trädgården, och efter en stunds förlopp tyckte hon sig höra några hviskningar mellan träden. Fruktan skärpte hennes sinnen. Hon såg sju å åtta män smyga mellan buskarna och hon hörde en del af deras samtal. De tycktes taga det för afgjordf, att deras medbrottsling — tydligen den föregifna bäraren — låg under abbedissans säng, Han skulle först genom hotelser tvinga henne att säga hvar den åstundade skatten fanns och sedan strypa henne, innan hon hann göra: allarm. La zitella, förskräckt öfver det hon hört,