Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 1

a —— namn. Jag hörde den lilla gossen säga det Aldrig föll en sådan blick på Isabella! Mit arma hjerta har gått bort från mig. Fader! — men han är i staden och kan icke höra mg — nå väl, jag älskar honom, fastän han är så hård, fastän han vänder ett jernansigte mot sin Isabella. Ack, om jag hade en mor nu! — men hon är fjerran, i himlen. Kanske hennes rena själ dväljes bland englarna, hvilka bygga sina nattliga hem i vestermolnet; säkert smyger hon ofta bort från sina kamrat.r i skyn, för att vaka öfver Isabella. Men bu! Marquis di San Giusto! Han kommer mig att darra. Marquis di San Giusto! ee Just han, min sköna dam! utropade markisen, som plötsligt kommit fram till parapetet, just ban; (afsides: ;Ha un aspetto mnobile!l Hon ser ädel ut!) Huru ljuft att höra sitt namn upprepas af skönhetens drottning, till och m d under hennes drömmar! (Han faller på knä och fattar hennes hand, som hon försöker söra fri). Vid den blåa himlen öfver oss, Isabella, jag älskar er! Skall ni vara grym mot honom, som bäönfallande ligger för cdra fötter? Ack, Isabella, vill ni icke bli hans brud! — hans brud? Aldrig, mäktige signor, aldrig! Hjertat, som en gång slog i detta bröst, finns der icke mera. Det har lemnat mig. Det har blifvit en anNans egendom. Jag kan icka gifva bort det, då det icke längre är mitt. Ha! signorina, (stiger upp med ett stolt ut seende) skämtar ni med mig? Hvad skall er far säga? Marquis di San Giusto skall icke besabbas af en qvinna, hertigen af Calenghi skall icke heller tåla, att hans vän, hans oumbärlige vän — hans gyldene vän blifver hans fiende senom en flickas enfaldiga kärlek, äfven om lenna flicka vore hans dotter. Ha! signorina, hör ni hvad jag säger?, ; Mäktige signor, edra hotelser skrämma mig!