Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 3

fiore blifva baroner i sjelfva aristokratiens förlofvade land. Men deremot är den ståndsskilknadsfördom, som penningen skapar, ännu ganska mäktig. Många bedrande undantag finnas, och säkert flere nu än förr; men man behöfde visst icke gå fasligt långt för att ännu uppleta en eller annan af våra förmögnare. borgersmäns fruar eller döttrar, handlandes eiler fabrikanters, lika mycket, som äro besatte af en betydlig portion fåfänga i det hänseendet, fastän de icke skulle bära sig så uppenbart oskicklizt åt, som mamsellen i Örebro. Det var onekligen en af de vackra sidorna hos forntidens republiker, att den personliga förtjensten der gällde e!ter sitt värde, äfven om innehafvaren var fattig, och bland de moderna staterna är det just detta som utgör fransmännens försteg framför de öfriga nationerna, att personlighetsprincipen der gäller något mera än annorstädes i Europa, nemligen i umgängeslifvet — ehuru mycket Regeringen och den gamla adeln i förening, äfven derstädes under de sista trettio åren bemödat sig att förstöra detta vackra resultat af revolutionen, genom institutioner, som lägga makten i bänderna på de rike, jemte det de lemna ett stort fält öppet för korruptionen från Regeringens sida. —K emm