Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 3

lt rikta sina lasare mcd nagra egen. uUpen nya kunskaper derom. Ofversättningen är i allmänhet god och ledig. Trycke! vackert, priset godt. REVY AF TIDNINGARNA. — Bildningscirklarna. Öfver detta ämne förekommer i Nerikes Allehanda några ganska sanna reflexioner, hvaraf vi lemna följande utdrag: Hvad de flerestädes nyligen stiftade bildningscirklarne vidkommer, så hafva vi stort skäl till den förmodan, att, om de röna framgång, skola de i väsendtlig mån, och i jemnbredd med den nya näringsfribetsförfattningens välgörande verkningar, bidraga till de s. k. näringsklassernas förökade välmåga, anseende och industriomtanka. Det vaknade intresset för inrättningen af så beskaffade bildningsanstalter kunne vi således ej annorlunda anse än såsom ett godt och hugneligt tidens tecken. Den tidpunkt är ej aflägsen, då ännu handtverkaren för sin råhet, okunnighet och sedeslöshet ansågs med förakt af de öfrige samhällsklasserna, ett förakt som den förre å sin sida sedermera, med hela sin familj, visade emot sina gesäller, hvilka, således uteslutna från det husliga umgänget, nödgades söka sig sällskap på andra håll, der dock hvarken bildning eller sedlighet stod att finna. Omöjligt var det för dem att söka bättre sällskaper der de icke kunde erhålla något tillträde. Under sådant förhållande var det icke underligt, att de bättre familjerna icke ville släppa sina söner in i något handtverk, äfven om de funno dem oduglige till hvarje annat lefnadsyrke, ty de voro nästan öfyvertygade, att deras barn, beständigt omgifne af dåligt sällskap och onda exempel, samt beröfvade hvarje tillfälle, att från annat håll förskaffa sig någon den ringaste bildning, förr eller sednare skulle inträda på lastens stig och blifva usla och föraktade varelser inom samhället. Att handtverksklassen i allmänhet, ännu i afseende å bildning, befinner sig på samma låga ståndpunkt, vilje vi väl ej påstå, men vi hyse dock för vår del den åsigt af saken, att ännu mycket återstår att vidtaga, för att upphjelpa denna samhällsklass från dess ekonomiska betryck till en mera allmän välmåga, från dess närvarande ringa aktning till ett högre anseende inom samhället och från dess underlägsenhet i yrket, i jemnförelse med utländska handtverkare till en möjlig framtida konkurrens med dem, och vi anse just de s. k. bildningscirklarne såsom ganska tjenliga medel, att i sinom tid befrämja dessa goda och välgörande ändamål. Artikeln beledsagas af följande anekdot, som är ganska karakteristisk, och kunde försvara ett rum i hr Jolins komedi Mäster Smith: En bagaregesäll, född prostson, hade från hufvudstaden blifvit engagerad i en småstad hos en ildre bagare, för att iordningsätta dennes förfallna bageri. Under sin vistelse derstädes förskaffade han sig flere bättre bekanta, hvilka för hans verkliga bildning, ädla karakter och anspråkslösa väsende skänkte honom sin fullkomliga vänskap. De öfvertalade honom en gång att besöka en bal, der äfven bagaredottren befann sig. Han ansåg artigheten fordra att uppbjuda henne till första dansen; men hon, som för sin rikedom, emedan hon skulle få irfva omkring 40,000 rdr bko, och för sin bildning, emedan hon kunde pladdra något franska. och klinka itet på klavår, ansågs för högsta hönset i korgen land alla stadens borgareflickor, fann sig af uppbjudningen högeligen förolämpad, och begaf sig genast till balens tillställare, en källarmästare, med begäran, att han skulle återlemna inträdesbiljetten lill den der karlen, som endast var en gesäll. Källarmästaren var nog enfaldig att efterkomma hennes önskan. Vår gesäll återtog lugnt sin biljett; men icke den erlagda inträdesafgiften. Han svarade helt kort och kallblodigt: Af hvad som inträffat, finner jag, att detta sällskap anstår mig icke, hvarföre jag gerna aflägsnar mig genast. Imedlertid har jag på Stockholms börsbal vistats i bättre och mer bildadt sällskap, än här Men hans förutnämnde bekanta voro icke så medgörlige. De hotade källarmästaren sjelf med utvräkning, så framt han icke genast återlemnade bagaredottren sin biljett och tillsade henne att aflägsna sig från balen; men då han undanbad sig för all del detta svåra uppdrag, emedan hennes far var en af stadens mest ansedda borgare, förvandlades slutligen hotelsen till en allmän öfverenskommelse emellan danskavaljererna, att icke under hela aftonen uppbjuda henne till en enda dans. Tänk, hvilket hårdt straff för en 22-årig flicka att nödgas sitta på en offentlig bal hela långa vinterqvällen, utan att få deltaga i de öfrigas dans! Då man läser om ett sådant bevis på dumhögfärd, som denna anekdot innehåller, tycker man det är alldeles förskräckligt, och imedler-! tid innebar den likväl ingenting annat än hvad vi alla dagar kunne träffa bland oss sjelfva här i staden, ty Sverige är i det fallet kolibradoseriets förlofvade land. Att vara rik utjemnar visserligen afstånden mellan klasserna och bar alltid gjort det; en Rothschild och Moses Montek—— — AAA evrrrrrrre———L Lr VO