Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 3

Oceanie sköt nu åter skarp fart, och redan klockan 40 på förmiddagen d. 7 Augusti sågo passagerarne, då fartyget böjde omkring en landtunga, de hvita husen i S:t Louis, vid hvars varf och lastningsplats 43 eller 44 ångbåtar lågo, dels för reparation, dels bestämda för New-Orleans, Iilinois, Missouri eller Ohio, och efter en timma for Oceanie emellan dem upp till stranden. Klockan ljöd, tågen stuckos ut och fästades i stora jernringar på hamnbryggan, och hela det verksamma lif började nu, som alltid eger rum vid en ångbåts ankomst. Hundrade nyfikna, lastdragare och bärare trängde sig öfver den knappt i land skjutna plankan, dels för att helsa bekanta, dels för att erhålla tidningar, höra nyheter eller förtjena penningar genom packors, koffertars och varors transporterande, under det att passagerarne hade fullt upp alt göra alt taga vara på sina sakar, som annars, hvilket ofta händer, ganska behändigt kunnat försvinna i trängseln. Samma dag mot aftonen landade äfven i S:t Louis ångfartyget Red rover,, kommande ifrån New-Orleans, och hade om bord den gamle Missisippiplantageegaren, hvilken förföljde Dalton, som enleverat hans dotter; men det unga paret hade väl begagnat de få timmarnes uppehåll i S:t Louis och knutit ett band, som alla plantageegare i den väldiga Missisippistaten icke förmådde att åter upplösa. För att likväl undvika den förtörnade fadrens möte, hade de samma eftermiddag, på ett fartyg, begifvit sig öfver till Bellville i H