Förgäfves arbetade machinen back, förgäfves voro alla arbetarne utan undantag kallade på fördäck, för att med långa stänger göra fartyget åter flott; det förblef utan följd, och, såsom inmurad, utan alt röra sig, var förstammen nedsänkt i den sega massan, hvilken var så lös och eftergifvande, att stängerna icke kunde få fäste och nedträngde så djupt, att de endast med ansträngning af yttersta krafter kunde åter uppdragas. Ropa på mellandäckspassagerarnel skrek nu den genom det fåfänga bemödandet uppbragte styrmannen; kalla hit däckspassagerarne, fortfor han till arbetarne; damn it, hvila ej på stängerna, såsom ni sofve, give her hell, give her hell, boysi De flesta däckspassagerarne åtlydde kallelsen och sköto nu med all kraft på stängernz och de mot land stödda båtshakarne, för at! göra ett allmänt förtvifladt försök. There she comes!, ropade styrmannen upp: muntrande, då fartyget började röra sig, oct ledsagade sina ord med -godt exempel; i de han stödde högra foten emot gångspelet, tryck: te han med sådan kraft på en stång, at ögonen tycktes hota sprängas ur sina hålor och stora svettdroppar rullade ifrån pannan. Nu lossades fartyget, men dervid brast en af stängerna, som tolf kraftiga karlar tilltrott för myc ken styrka, och dels af egen öfvervigt och dels pressade af de, som voro bakom dem, störtade fyra man öfver bord; men som jullen var utt för alt bogsera, blefvo de genast uppdragna.