Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 2

Voro de galna nog, att göra detta försök på allvar ? frågade kapten Wilkens. Med lika allvar, som mannen der borta frågade er, om ni ville köpa hans cance, och hvilken, jag är derom öfvertygad, skall så anropa hvarje förbifarande båt. Nå, då har Yankees icke orätt, då de göra sig lustiga öfver oss i Vestern) anmirkte Wilkens, och mr. Bloomfield, då han en gång återvänder till Östern, skall om oss berätta sköna, löjliga saker. Icke så löjliga, som ni !ror, kapten,, svarade Bloomfield, som åter försonat sig med mr. Stewart. Det rop, hvaruti invånarne i Vestern står i Yankee-staterna, härleder sig alldeles icke ifrån förutsättning af de förras enfald och dumhet, tvertom har jag alltid hört, att de krämare och urhandlare, som ifrån Östern tåga genom alla förenta staterna, göra mindre goda affärer i Vestern, än i medlersta staterna. All respekt för era urhandlare,, ropade Simmons; min far sade mig alltid, att en Yankee celock-pedlar) (urhandlare) kan påtruga hvar menniska ett af sina ur, äfven om hon låge i själtåget, och att en urhandlare aldrig lemnar ett hus, der han en gång gått in, utan att bortplottra något af sina varor. — pNå, the elock-pedlars äro dock icke de solidaste, invände kapten Wilkens; besinnen huru Yankees göra med sina i kamfas insydda, målade skinkor af trä, hvaraf de föryttra hele skeppsladdningar., Eller deras af pockenholz svarfvade muska!tnötter, 1og Bloomfield.