Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 2

RR RR RR RR RR LV NN rr SES ska kan på allvar anropa en ångbåt, för att utbjuda en erbarmlig canoe, hvilken han vet endast kan begagnas till eldning under pannorna.n Men det var en damned good one, log Stewart, som tillkommit. Tro det icke, kapten, det var mannens fuila allvar, sade Simmons. Hvad gjorde nyligen en granne till mig i Atchafalaga? Han hade med en annan hållit vad om en gallon whiskey, att ett svin, som han slagtat, skulle väga tvåhundra marker, och icke etthundra-åttatio, såsom den andre påstod; men, då ingen vig fanns i grannskapet, hade de öfverenskommit, att låta vigten bestämmas af den förstkommande och åtnöjas med dennes utsago. Den förste, som kom, var ångbåten Black hawkp, hvilken, liksom vi, styrde vid andra sidan af floden, men mina begge vadslående ansågo detta såsom en himmelens vink, icke blott för att göra kaptenen till domare, utan ock för att på hans båt få köpa whiskey, såsom enda sättet att kunna bekomma denna af dem så högt älskade dryck. Jag för min del tycker dock mer om brandy. Sagdt och gjordt; med verkligt raseri började de nu att hvifta med dukar och hattar, och som båten icke hade serdeles många passagerare om bord och kaptenen ville förtjena femton till tjugo dollars, stoppade han machinen och lade i land, för att bestämma vigten al ett svin. Väl dundrade och svor han, men det hjelpte icke, och han måste, rasande öfver de tvistandes fräckhet, fortsätta sin Väg, hvarvid tillika de på whiskey bedragne gåfvo honom alla möjliga hederstitlar med sig på resan.