Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 2

Mr. Gray undanbad sig dock och öfverlemjade, alldeles icke till Simmons tillfredsstälelse, sin plats vid spelbordet till mr. Bloomield, hvilken ännu hade den gamla jagthistoien i friskt. minne. Likväl hade en mr. Stevarts sednare berättelse blidkat honom och ran behöfde icke så snart en ytterligare tillättavisning. Oceanie fortsatte under tiden sin väg med lande fart, och under natten tilldrog sig icke innat, än att man en gång landade för att inaga ved. Redan färgades himlen i öster af en ljus blånad, då Oceanie uppnådde Ohios mynning och inlopp ifrån den väldige Missisippis gula och grumliga, till den förra flodens klara och rena vatten, för att lägga till vid landningsplatsen. Landgången var snart utskjuten och mr. Gray förde nu med varsam hand sin älskade Celestine uppför kajuttrappan, ledsagad af kapten Wilkens, Simmons, Stewart, Dalton och Bloomfield. På landgången vände han sig ännu en gång om och tog ytterligare bjertligt afsked af sina nyförvärfvade vänner, upprepande sin vänliga inbjudning, i synnerhet till Simmons, alt snart besöka honom och sjelfva öfvertyga sig om hans husliga sällhet. Simmons lofvade det med hand och mun, då den unge mannen förde det för honom dyra väsendet i land och upp till värdshuset, för att der afbida ankomsten af ett för öfra Ohio bestämdt fartyg, under det att Oceanie gjorde sig all möjlig möda att komma loss ifrån strandens djupa dy och sand, hvarpå det fastnat.