Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 2

som fört första dagens protokoll, för den 5 Februari, men dervid mött den invändningen, att en föreställning till notarien skulle tjena till ingenting, utan, om han hade felat, vore det bältre att remit: era handlingarna till advokatfiskalen. Häröfver skall det kommit till votering, som slutades så, att Kongl. Hofrättens ledamöter hvarken funno remiss eller föreställning af omständigheterna påkallade, hvilket också var ganska riktigt, emedan protokollet var ordentligt justeradt innan det utlemnades i afskrift. Huruvida nigot protokoll blifvit fördt över denna händelse, känne vi icke; men förmodligen står den i sammanhang med en annan liten episod, som för fullständighetens skull torde kunna berättas, utan att fela mot grannlagenheten. Sedan vi nemligen hade erhållit bofrättens protokoll för den 5 Februari, och dess innehåll redan var satt i tryckeriet för att införas i Aftonbladet samma dag, gjorde notarien ett besök hos Red. och önskade att få låna tillbaka protokollet emedan det vore fråga om någon ytterligare jemkning eller omflyttning af ordningen i hvilken någon ledamots yttrande förekom. Manuskriptet lemnades också, och af sådan anledning måste protokollets införande för den dagen uppskjutas. Men Dagligt Allehanda hade äfven fått ett exemplar, och då notarien der framställde samma begäran, svarade hr Dalman, att som protokollet en gång vore justeradt, behöll han det han en gång fått i handom. Detta föranledde äfven, att det härifrån utlemnade exemplaret samma dag sednare på middagen återställdes oföränmdradt, och utan att hafva blifvit underkastadt någon ytterligare granskning. Detta skedde innan den händelse tilldrog sig hvarpå Minerva alluderar. Hela detta mål med dess biomständigheter borde emedlertid tjena till en helsosam ledning för framtiden, för de chefer, hvilka lida af anlag att få en alltför stor kräfva, figurligt taladt, eller af böjelse att sträcka sin inflytelse längre än tillbörligt. Respekt och vördnad för den lagliga ordningen och disciplinen, är utan tvifvel vigtig och nödvändig. Således bör en presidents myndighet hållas i helgd i fråga om rättigheten att tillse ärendernas gång och måilens föredragning samt vaka öfver ordning och drift i arbetet. Detta är också en icke så obetydlig attribution af makt. Men härtill inskränker sig också presidentens företräde, och alla anspråk derutöfver, att imponera i befordringsärender, m. m., måste i vår tid betraktas såsom obehöriga, och böra bortläggas, ehuru gerna en och annan må vilja bibehålla traditionerna från den så kallade gamla goda tiden.