SJU DAGAR PÅ EN AMERIKANSK ÅNGBÅT ). AF F. GERSTAECKER. Allt var stilla och endast de sofvandes entcniga andedrag och den väldiga machinens monotona slag afbröt nattens lugn. Sakta höjde den lyssnande en arm och undersökte försigtigt låset, som tillslöt kistans lock. framtog sedan ur fickan en mängd små nycklar, hvilka han proberade i nyckelhålet; ändtligen passade en, låset gaf efter, sakta upplyftade han locket några tum, sköt in armen, kännande efter sillret, som han icke orätt förmodade vara i kistan, sökte länge ibland der förvarade kläder, till dess han ändtligen påträffade det efterlängtade föremålet, som bestod i en liten, tung pung, hvilken innehöll den arme utvandrarens hela rikedom. Sakta fattade han den och drog armen så försigtigt som möjligt tillbaka, då just öfver honom en lång Kentuckier, som flera gånger vridit och vändt sig, vaknade och, sträckande sina lemmar så långt hans låga koj tillät, reste sig på armbågen. Fördömme den hårda madrassen, ropade han, då han med sina skoklackar slog emot brädet, hvarpå han låg, och timmermannen äfven, som ej kunnat inrälta sängen lång nog, att en man, som håller några tum mer än sex fot, kan deruti sträcka ut sig! Jag önskar det vore morgon. He, Tim? ropade han till en af kortspelarne. Är klockan snart tre? Jag önskar att ni der ofvar behagade ligga ) Se Aftonbl. M 46, 47, 48, 49 50 och 54.