— Red. har blifvit anmodad meddela nedan: stående artikel, hvars innehåll synes förtjen: uppmärksamhet hos vederbörande: Några skäl för tillåtelsen att vid artilleriet fortfarande begagna surtouten. Ett hufvudvilkor för ändamålsenligheten af hvarje lifplagg, som skall tjena till skydd för kroppens ömtåligaste delar, mage och bröst, samt slitas dagliger och länge hålla, är att vara försedt med dubbla slag öfver bröstet och tvenne knapprader. Hvar och en som ej blindt följer modet för dagen, som gör sig er arbetseller hvardagsrock, gör den på sådan fason Fördelarne äro tydliga, och hafva sedan århundraden blifvit behörigen erkände och uppskattade. De är först för få år sedan, som armåens lifmundering måst utbyta den gamla goda snitten mot den nya med enkla slag, äfven bibehållen å vapenrocken. Det är gifvet att den förra värmer mera, skyddar bättre för blåst, regn och snö, och motstår kanske bättre hugg och stötar. Vid icke alltför sträng köld kan under en sådan rock västen alldeles umbäras. Den håller sig längre snygg framtill derigenom, att ömsom det ena, ömsom det andra slaget kan knäppas öfverst, och slutligen hålla knappar och knapphål, hvilka sednare eljest först gå sönder, dubbelt så länge, genom samma vexelyisa begagnande. En sådan rock eller jacka kan vändas, utan att knapparne komma på vilse led, samt isättas en skarf öfver de trasiga knapphålen, utan att sådant behöfver se lappigt ut, såsom en dylik styckning å den enradiga. Den nuvarande (sämre) exerciskolletten vid artilleriet lemnar ett tydligt begrepp om tvånget af dylika lappningar framtill, då större delen af sådane dermed äro försedde. En rock med två knapprader sitter alltid bättre, bröstet ser fylligare och högre ut, och då knapparne äro af metall, ser plagget dubbelt prydligare ut genom mängden deraf, hvilka, i motsats med snören och galoner på kragen, alltid kunna hållas renskurade och blanka. En sådan rock kan, om man vexer, fetmar eller magrar, göras passande genom en -liten omärklig flyttning af knapparne, och den kan på samma sätt ändras åt annan person; af hvilka omständigheter den förra är af vigt för en stor del af underofficerare och yngre officerare, som stå i vexten, den sednare för all värfyad trupp och beväring. Vore nu en så beskaffad modell för paradoch tjenstgörings-munderingen — redan af största nytta och ekonomisk fördel — huru mycket mera måste den icke vara det för släpmunderingen, arbetsjackan och befälets hvardagsrock. Dock äro de enkla sla gen äfven å dessa bibehållna. Hvad mera är: snö ren och galoner på kräge och uppslag äro till och med å hvardagsuniformen anbefalda; likasom på paradmunderingen. Befälet. kan till och med anses icke äga mer än den sednare, hvilken derföre alltid måste begagnas, efter som civila kläder icke ännu äro tillåtne under tjenstgöring. Vid de mångfaldiga ansträngande och smutsande arbeten, som för-soldaten-i en garnison förekomma, äro dylika prydnader högst olämpliga, emedan de, snart nedsmutsade och omöjliga att åter rengöra, i stället för att motsvara sitt ändamål, gifva åt hela uniformen en prägel af snuskighet. Artilleristen har, utom sin putsning och sina handräckningar inom kasernen, sin allvarsamma stalltjenst, sina fourageringar, provianteringar, sina arbeten i förråder och läboratorier, sina smärre exerciser vinter och sommar, sina lektioner vid griffeltaflan och vid skrifbordet, sina öfningar i ridning, gymnastik och sabelhuggning; vid hvilka alla tillfällen, som mellan vaktturerna upptaga största delen af hans tid, kläderne! slitas mycket, och hvarvid en enklare jacka atari snören onekligen vore den mest passande klädseln. Dertill kommer slutligen klädedrägten under capotten om vintern, der icke ens den snörprydda sragen synes, men endast slites och smutsas. Kronan bekläder dock manskapet och får vidkännas kostnaden, liksom skammen af dess soldaters vanorydliga utrustning. Dessa äro äfven förut icke bortslemade med beqvämligheter i klädseln. Icke så befälet och underbefälet, som förut haft många plagg att byta om med, men nu blifvit relucerade till ett enda, fast truppen ännu har tyå,