Aftonbladet – 3 mars 1847, sida 2

I Jag vet icke buru ofta man vinkat, svara de tysken, men en gång kom en gammal herr 1 en båt, rodd af två svarta karlar, vinkad med en näsduk och ropade; en amerikanare som talade tyska, sade mig att mannen ville ombord, men vwi voro för långt aflägsna och såsom man sade, hade vår kapten hållit vad att inom 6 dagar vara i Louisville och stadnade ingenstädes för att intaga passagerare, utom der han satte sådane i land., . Af däckspassagerarnen, fortfor han, då har såg att alla uppmärksamt åhörde, ehuru SteWwart endast förstod hvad han sade, tog han ingen frakt, endast de hjelpte till att skyndsamt intaga ved. Nu, m:r Dalton, vände kapiten Wilkens sig leende till den unge mannen, sedan Stewart för honom öfversatt tyskens berättelse; nu är ni säker, ty ingen annan båt af alla de, som lågo i NewOrleans, kan nu upphinna Oceanie. om ock de eldade med beck och svafvel: sednast den 7:de äro vi i St. Louis, och om er herr svärfar in spe är klok, blir han beskedlig! stilla på sitt plantage, och vill han pina och martera någon, så har han ju slafvar. Oceanie var under tiden i full fart och de hvita husen i Memphis försvunno mer och mer, till dess de ändtligen blott såsom en ljusstrimma syntes genom skymningen, hvilken nu hastigt utbredde sig öfver floden, och fartyget slingrade sig genom de oändliga krökningar, som Missisippi här gör och hvaraf isynnerhet en är så betydlig, att skepparne kalla den )the devi!s elbowy (djefvulens armbåge). För denna afton måste mr. Simmons söka sig andra spelkamrater, tymr. Gray var så lycklig och allt för mycket skild från denna verld, för att tänka på kort och, hvad som för Simmons var ännu värre, att dricka brandy med socker; han satt utanför fruntimmerssaIongenFid Celestines sida, höll hennes hand i