Aftonbladet – 3 mars 1847, sida 1

SJU DAGAR PÅ EN AMERIKANSK ÅNGBÅT ). AR F: GERSTAECKER Var fruntimret allena på det förolyckade färtyget? frågade Simmons vidare. Två herrar skola varit i hennes sällskap, de äro begge drunknade, spårlöst försvunna. aFörskräckligt! sade Simmons rysande; detta olycksaliga, skändliga kapprännande har redan kostat så många menniskolif och det är en djefvulsk synd, att gynna, eller endast tillåta det. Jag tadlar väl sjelf denna Pracing (kapplöpning) svarade kaptensn, men tillstår dock öppet, att det funnits tillfällen, då endast den stora ansvarighet, som jag öfvertagit, kunnat afhålla mig ifrån att sälta milt och andras lif på spel, för att komma några lumpna båtslängder före en annan steamer. Jag gick en gång till NewOrleans oeh hade ett fruntimmer om bord, som endast under det vilkor ville resa med mig, att jag förband mig, att aldrig söka göra något annat fartyg rangen stridig i. fortgående; jag lofvade det, men då vi kommo halfvägs emot Bayon Tunica, hade vi under natten upphunnit en båt, som var före oss och närmade? oss den helt nära på morgonen; men då, om han nu fått bättre ved, eller, såsom den svarta röken tycktes fangifva, man kastat fett under ångpannorna, började han löpa hastigare, och vi kunde icke frånvinaa honom en enda tum. I början hade den rädda damen varit orolig och jag hade för andra gången måst lofva henne att icke bjuda till att upphinna fartyget, mer efterhand blef bon modigare och emot aftoner sade hon leende, att hon ville gifva 20 dollars om vi kunde gå förbi den föregående båten. Jag bade någon kådaktig ved om bord, som ) Se Afionbl, JE 46, 47, 48, 49 och 50.