Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 1

Gif mig er handy ropade Simmons, fattande Stewarts hand, då Bloomfield tillslöt dörren efter sig. Jag vill vara fördömd, om ni icke har något bakom örat; jag har hållit er för ett fårhufvud, en tålmodig Job, men dengitn, ni-affärdade den frigifne Newyorkaren på ett kostligt sätt; jag tar brandy och socker). Äfven m:r Gray och kaptenen logo hjertligt öfver: Bloomfields bedragna väntan, och sla satte sig åter vid bästa lynne i veriden till spelbordet. Kapten! vill ni sjelf tala vid en man på stranden? frågade styrmannen, i det att han instack hufvudet igenom den halföppnade dörren; vi ha knappt mera än en famn ved qvar, och den på stranden ser god och torr ut. Förlåt, ett ögonblick; mina herrar, sade kaptenen, då han upps:eg och lade ifrån sig sina kort; jag. vill endast efterhöra hvad veden kostar och är om få minuter tillbaka.n ,Han kallarveden torr ropade Simmons, hyviiken med de andra trädt ut på galleriet framför kajutan, som hela timmar blifvit öfversköld med regn. i Hvad är det för ved? ropade kaptenen ifrån huricandäck öfver till dn 400 steg aflägsna stranden. Två och en half dollars,, var det passande svaret. 7 Hvad för ved är. det då? Sexton famnar, ropade rösten tillbaka från stranden, ; Men jag frågar: hvad är det för ved? Ja, ja ni kan beqvämt landa, rakt framför . Cottonwoodträdet.n