Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 1

RR atranrn nanna djuret, det måtte vara hvilket som hel t, för mina spejande blickar; ändtligen såg jag topparne på buskarne röra sig, det kom närmare och framträdde plötsligt, tjugu steg ifrån mig, på stigen — —) Var det verkligen en björn ? frågade Bleomfield, ytterst spänd och med återhållen andedrägt, lyssnande till berättelsens fortgång. En björn? frågade Stewart förundrad; huru kommer ni på den idten? — Det var en af mina kor, som gick hem för att mjölkas. Men hvad sköt ni då? frågade Bloomfield, helt förbluffad, då Simmons började högljudt skratta. Nå, jag skulle väl ej skjuta min egen ko? anmärkte Stewart, synbart förundrad öfver frågan. Men, låt honom då i fred f!å fortfara med sin berättelse,, ropade kapiten Wilkens, som tyckte; särdeles fägna sig åt Newyorkarens bedragna förhoppning. ,Jan, fortfor Stewart, det var en af mina kor, hvilket så mycket mindre kunde öfverraska mig, som de sex, hvilka hvarje afton mjölkas, regelmessigt vid den tiden begifva sig hem; Jag tog samma parti och var inom tio minuter hemma, der — —) Ha, ha, hal utbrast den gamle Simmons; låtom oss tömma ett gles för de små kulorna! J:g är er mycket förbunden för er berättelser, sade mr. Bloomfield, kallt bugande sig för mr. Stewart, och gick, oaktadt Simmons bön alt icke utsätta sig för den fuktiga lu ten, utan att ha stärkt magen med ett glas brandy, .upp: på boiler-däck, lemnande spelarne sed.n i fred och ro åt sig sjelfva.