Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 1

och styrka, och frågat, om han trodde att man dermed kunde nedlägga en buffel. En mycket mindre kula, ja ett hagel, anbragt på behörigt ställe, skall lika snart nedlägga den, anmärkte Missouriern lugnt, i det han med sina klara, trofasta ögon leende såg på Newyorkaren, sedan han rangerat sina kort. En liten kula? ropade Bloomfie!d förundrad, en liten kula för en buffel, mr. Stewart — det kan omöjligt vara ert allvar. Mr. Stewart, jag önskade stt ni mera passade på era kort, inföll nu Simmons, under det han intog sticken, och kapitenen och mr. Gray smålogo. Om ni det minsta varit uppmärksam på ert spel, hade ni haft en trick till och varit ulex Jag förutsätter det fall, att buffeln är fet, sade den oefterrättlige Bloomfield; huru vore det då möjligt, att en liten kula kunde göra behörig verkan ?p Fan tage både stora och små kulor, svor Simmons; spader är trumf, och ni har förhand, mr. Stewart. Vänta, mr. Bloomfield, sade mr. Stewarl lugnt, i det han utspelade. Så snart roberten är vunnen, skall jag berätta er en intressant historia om mina små kulor. Huru minga kulor gå på skålpundet? frågade Bloomfieid. Det är vårt, det är vårt! ropade Simmons; trumf! och trumf — partiet är vårt, by God! Men, se så; mr. Stewart, berätta nu er historia för mannen — sedan vi först druckit. Mr. Gray och kapitenen måste betala; jag tar brandy och socker, Men er, mr. Bloom