sedan han åter samlat sina tankar och farit med flata handen öfver pannan, började han sålunda: Jag är född i Virginien; min far, en skotte, bosatte sig i old dominiom, — vanligen kallas Virginien så — sex år före min födelse, och gifte sig der med en skön och älskad tysk flicka. Min mor skänkte honom tre söner inom tolf år, men dog vid den sistes födelse, och barnet dog äfven efter några månader. Vi, de äldsta, voro nu allt för den djupt sörjande fadren och med så outtröttlig flit arbetade och verkade han för oss, alt hans förmögenhet med hvarje år ökades, och att han, som öfverkommit från gamla landet med några hundra dollars kapital, snart kunde kalla en af de skönaste och bördigaste plantager för sin. I grannskapet deraf, på blott en mils afstånd, var en annan plantage, tillhörig en rik man, vid namn Taylor, som sjelf barnlös hade adopterat en föräldralös flicka, hvilken han älskade som egen dotter. Vi voro såsom barn oskiljaktiga leksyskon. Den gamle Taylor dog och efterlemnade hela sin förmögenhet till denna flicka; men ställde henne under sin brors förmynderskap, till hvilken han på dödssängen anförtrodde barnet — Celestine var då nio år. Brodren hade nyligen återkommit från Mexiko, der han, som man sade, hållit ett off;ntligt spelhus och dervid förtjent mycket penningar, om ock icke på ärligaste sätt. Han hade en son vid min ålder, och kans plan var snart uppgjord, nemligen, att uppfostra Celestine för denne och genom henne sammanslå begge de närgränsande plantagerna. Denna plan blef snart en nödvändighet, sedan han genom flera misslyckade spekulationer och inträffade bankrutter förlorat hela sin temligen betydliga förmögenhet. Vi barn vuxo under tiden upp, och Celestine var sexton och