Denna underrättelse störtade alla de svaga förhoppningar, som jag ända hittills närt, och återförde mitt sönderslitna hjerta till verdsliga bestyr. Med outtröttlig ifver egnade jag mig åt vår plantages skötsel, då min fars försvagade krafter ej tillåtit honom att längre taga befattning dermed, och i oaflåtlig verksamhet sökte jag glömma hvad som stört hela min lefnadssällhet och frid. Nu i Juni månad begaf jag mig till NewOrleans, der jag för affärer var nödsakad att uppehålla mig sex eller sju veckor. Döm sjelf om min smärta, kära Simmons, då för få dagar sedan en mulattska lemnade mig ett bref, som Celestine skrifvit mig till, då jag låg i häftigaste feber, och deruti hon endast med få ord underrättade, att man afförde henne till S:t Louis ech anropade mig att efterfölja och rycka henne ur sina plågares händer, och att hon skulle duka under, om hon längre af dem måste qväljas och marteras. Brefvet hade då icke träffat mig — och nu, nu — då det är för sent — ljuder hennes bedjande stämma till mig och upprifver med stark hand alla de gamla, halft likta, men nu åter blödande såren. Och ni vill tll S:t Louis? frågade Simmons, som med innerlig rörelse och deltagande åhört den unge mannens berättelse, i det han fattade hans hand, då denne vände sig bort för att dölja ett par klara tårar, som fuktade hans ögon. Ja, jag vill till S:t Louis — jag vill åtminstone hafva visshet om Celestines öde. Kanhända finner jag henne lycklig i sina nya. förhållanden — tillfreds — och då hoppas jag kunna bära det oundvikliga. Han stödde hufvudet mot handen och såg stelt framför sig, under det att begge, sysselsatte med sina tankar, ett ögonblick tego. Tjock mist hade, under det att de begge vännerna samtalta, lägrat sig öfver vattnet, och styrmannen, som for så nära intill stranden