Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 2

leende omkring munnen, och jag tror bestämdt, jatt han icke länge uthärdar med de eviga frågorna, om ock han hade Jobs tålamod., Job?, frågade Simmons förundrad. Job var tålig i etthundrafyratio år — men hade bordt lefva i fyrahundrafyratio — för att bevisa sådant tålamod, som mannen i läderjackan visat på denna enda morgon. Från Newyorkaren utgjuta sig frågor, som en strid ström. Han har hvarken försyn eller blygsel Nå, Simmons, hvad säger ni om äfventyret med d2 två unga: var det ej intressant?, Mr. Gray, jag vill säga er något — och vare jag fördömd, om icke jag höll på att förlora andedrägten, då den gamle skurken ville springa ur sin båt i den andra; och hade jag i det ögonblicket haft en lodbössa till hands, skulle jag nedskjutit honom såsom en buffel. Flickan föll i vanmakt, då fruntimren nedförde henn2 i kajutan, sade Gray. Inte underligt,, svarade Simmons. Hon hade föga hopp, att komma om bord med sin sweetheart, och undslippa den gamles klor och hundpiska Mr. Dalton — det är den unge mannens namn — visade mig en pistol, somr han hade gömd i gördeln, berättade Gray, och hade, som han säger, fast beslutit att i samma ögonblick, den gamle beträdde båten, jaga en kula genom sin egen bjerna Och hvad skulle då blifvit af den arma flickan? frågade Simmons, förargad. Hellre hade han bordt traktera den gamle med ett stycke blypFadren till hans brud?) ropade Gray, förundrad. i God damn, en sådan fader! vredgades Simmon; han had2 ju sjelf velat utblåsa den arme ynglingens lefnadsljus, om han ej hellre önskat, att fånga honom. lefvande. (Forts. följer.) 3 Zz