Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 1

Brandy och socker för mig,) uttropade han; hvad dricker ni?, frågade han Gray, — pelt glas madera?) Nå, Wilson, ni skall få revanche; hvad dricker ni, m:r Smith och ni mir, — huru är ert namn ? Bloomfield, sir, svarade Newyorkaren, jag dricker punsch., M:r Bloomfield alltså punsch — och mr Smith en gin cocktail ). Så!, ropade han välbehagligt, då han tömde sista droppan af sitt brandy med socker; men nu åter till vårt arbete, innan vi ånyo bli törstiga. De satte sig åter till spelborden, äfven mir Smith och Bloomfi-ld till sitt; men m:r Gray gick åter ut i den svala nattluften. I Natches hade äfven ibland andra passagerare kommit om bord en stor, kraftfull byggd ung man, klädd i en lätt sommarrock, och hvilken hittills icke tagit någon del i underhållninger och hade i ett hörn, nästan af ingen bemärkt varit en stilla åskådare af spelpartierna, isynnerhet af det emellan Newyorkaren och der bleke mannen; han steg nu upp och trädde ut till Gray på boilerdäck, lade sin hand sakt: på dennes skuldra, tilltalande honom med et vänligt m:r Grayl Sir, uppfor denne; öfverraskad ur sin dröm M:r Gray är, om jag ej irrar mig, ert namn! Ni torde förlåta, fortfor han med en lätt bug: ning, om jag störer er, men jag har först föl några timmar sedan komfnit om bord och vil ej gerna, knapt anländ, föranleda någon strid men jag han dock ej underlåta göra er upp märksam på något, som jag redan några tim mar iakttagit och öfver hvars identitet jag förs ville fullkomligt öfvertyga mig. Den bleke man ) Ena blandröng af enbärsbränvin, socker, vatten pepparmynta och bäska droppar.