Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 1

— AA 56, KÄ Ä -6 Se oNMm gärde kortens uppvisande. Smith hade 4 kungar och ett ess, Det är nog för i afton, sade Bloomfield och ville stiga upp ifrån bordet, under det Smith! lugnt utsträckte handen efter penningarne, då. Gray, som noga följt spelets gång, uppsprang, lade sin hand på penningarne och, lutande sig öfver bordet, utropade: Herre! ni har spelat falskt., Den ertappades ansigte öfverdrogs med askfärg, hans läppar darrade af raseri, och nästan ljudlöst af qväfd vrede ropade han: Lögnare! hur vågar ni?... men hann ej sluta; ty ögonblickligt fattade Gray uslingen och med ett väldigt slag slungade honom till golfvet, hvarpå de i ärmen dolda korten nedföllo. Men i ett nu var han åter på fölterna, ryckte en pistol ur bröstfickan, spände hanen och aftryckte den emot Gray, innan denne kunde ana den hotande faran. Men i det uppbragta tillståndet hade han sigtat oriktigt, och kulan gick igenom Grays rockkrage. Denne ville nu åter störta på honom; men mannen i sommarrocken höll honom tillbaka, utropande: Håll, mr, Gray! Smutsa ej er hand på denna nedriga skurk, låt honom vara, han undgår ej sin bestämmelse — galgen. Men ban: skall återlemna de skändligt vunna penningarne, sad Gray. Låt honom behålla dem och må han vara fördömd, ropade Bloomfield; han har frånstulit mig några lumpna dollars; men jag har derigenom lärt något, och denna erfarenhet är icke för dyrt köpt. Låt honom löpa; hans vanära är straff nog, och för alla verldens skatter ville jag ej vara i hans kläder. Låtom oss nu dricka, boys) ropade Simmons, som med sitt spelsällskap äfven uppsprungit vid tumultet. Lätom oss dricka; fördöme den skurken, förargelsen kan skada oss, om vi icke nedskölja den. Brandy och soc