Aftonbladet – 27 februari 1847, sida 1

RR NAN TRA RR nen, som man kallar Smith, spelar falskt och måste redan bedragit den andra. som icke har någon aning derom, På en betydlig summa. Jag misstänkte något sådant, sade Gray. Låtom oss nedgå och observera spelets gång, till dess vi ertappa honom., Spelar ni schack? frågade Gray. Något litet. Godt, det kan bli en förevändning, att sälta oss vid samma bord, och troende oss fördjupade i vårt spel, skall han ej tveka att fortsätta sitt skändliga bedrägerin Snart suto de bägge männen nära de två andre vid ett parti schack, såsom det tycktes, högst uppmärksamt beräknande dragen af framför dem stående pieser, men i sjelfva verket noga och obemärkt iakttagande händerna på denne m:r Smitb, som nu syntes mera blek och angripen än vanligt. En half timma hade de förgäfves sökt förvissasig om det falska spelet, då Bloomfield sade: Nej, jag spelar ej mer, jag förlorade i går 20 dollars och i dag redan öfver 30, jag har bestämd otur, ty så ofta jag har 3 ess eller 3 kungar, har ni alltid 4 tior eller 4 knektar på hand. ; Ännu en half timma, sade Smith; kanhända vänder sig lyckan, ty jag kan ej neka alt jag haft ovanligt Vackra kort Han blandade åter och Gray märkte tydligt, att han i stället för 5 gaf sig 7 kort och skickligt i rockärmen instack och gömde de 2, som icke passade för hans spel. Bloomfield had? nu 4 damer och ett ess på hand och utsatte en dollar. Smith besvarade och fördubblade denna insats. — Bloonifield kastade nu en tiodollarssedel på bordet. Smith höll och fördubblade denna summa. Bloomfield besvarade den och be