Aftonbladet – 26 februari 1847, sida 3

sumlig, tredskande, opålitlig och olydig, såmt våldsam emot kamraterna, vid det ifrågavarande tillfället varit öfverlastad af starka drycker; han hade under hela 42 timmarne gått i ett jemt rus; men af den honom tilldelade husagan hade ej de blånader, läkarebetyget upptog, kunnat uppkomma. Emot drängens önskan att få afflytta ur tjensten ville hr Å. ej lägga något hinder. Drängen Hagert fick således tillstånd att flytta; och hänvistes han att efter stämning vid vederbörlig domstol utföra sin talan angående misshandlingen. — Två ynglingar, Frans Erik Gelott och Carl :) Wahlström, voro i dag inställda i polisen, såsom H anklagade för ett skälmstycke, som många gånger 1 förut förekommit. De tilltalade hade gått in i åtvr) skilliga hus och med helsningar från den och den Skomakaren eller hattmakaren tillnarrat sig stöflar ,Joch hattar, som skulle repareras och putsas; sedermera hade de unga bedragarne försålt hvad de sålunda åtkommit. Det är blott ett par veckor sedan ynglingen Gelott slapp ut ur häktet, efter det han d undergått bestraffning för dylik förbrytelse, som den nu åtalade. — En häst, förspänd ett åkdon, hvarå stod ett med vatten fyldt kar, skenade i går framåt Beridare,bansgatan, och stötte snart emot ett hörn med såI dan effekt, att drängen, som höll tömmarne och förgäfves sökt hejda sin eldiga kamp, for hufvudstupa i vattenkaret, och att hästen kom lös från åkdonet, samt fortsatte derpå obehindradt sin galopp; en arbetskar!, Anders Wackander, som försökte hejda hälj sten, slogs omkull af denne och fick ena benet afbrutet. Karlen är afförd till lasarettet. Åmåls Veckoblad för d. 28 i. förra månaden . meddelar ett af rådhusrätten derstädes fäldt utslag .!i ett mål af en ganska märklig beskafenhet, emelIlan stadsfiskalen C. Bergmark (åklagare), brukspatronen J. Åberg (målsegare) och handelsbokhållaren C. IM. Jacobsson (svarande), angående en summa penningar, stor 4500 rdr bko, som blifvit brukspatronen Åberg olofligen frånkänd i dess rum, vid ett tillfälle då, utom Åberg, ingen mer än Jacobsson var der tillstädes. i Under rassakniugen i detta :mål har förekommit: latt brukspatronen Aberg, den 23 Mars 1846 på e. m., ur om händer -hafgande kassor lånat handelsbokhållaren Jacobsson 200 rdr bko på det sätt, att då den kassa, hvarur försträckningen egentligen var beviljad, för tillfället icke innehöll nämnde summa, Aberg derjemte framtagit en annan större bundt penningar, deraf .han med :500 rdr bko fyllt den mindre kassans rätta belopp ech ur denna kassa vidare till Jacobsson lemnat försträckningen, derefter Åberg i kassakistan åter inlagt återstoden af den mindre kassan, .men förgätit att iakttaga samma försigtighet -:med den större penningebundten, hvilken blifvit qvarlemrad på bordet och af Åberg ej saknats förr än om morgonen dagen derpå; att under -detlånefrågan sålunda uppgjordes, Åberg och Jacobsson ensamma varit i rummet, intill dess Åberg sysselsatte sig med igenlåsandet af sin kassakista, då afhörde vittnet, sergeanten Herling inkommit och, såsom han edeligen berättat, funnit Jacobsson, stående vid -skrifbordet samt blek och synbart förlägen, omsorgsfullt insvepa sig i sin tulubb, ombyta samtalsämne.-med :målsegaren, och kort derefter, då han skulle gå derifrån, ett par gånger misstaga sig om sin egen mössa; derjemte Herling upplyst, att några penningar då icke varit synliga i målsegareus rum; — och har brukspatronen Åberg; med .den i 47 kap. 35 Rätteg.balk. tillåtna ed, fästat :rigtigheten af ifrågavarande penningeförlust, -på sätt och vid tillfälle :här förut är upptaget. ; Hanillanden F. Åkerblad, såsom vittne hörd, har berättat: att handelsbokbållaren Jacobsson, förut af detta .viitne endast känd till namnet, sistl. påskafton d. 41 April, eller en .hvardag näst invid påsktiden, inkom i Åkerblads öppna salubod, gjorde der några upphandiingar och ingick derefter på Åkerblads kontor, der Jacobsson, efter något likgiltigt samtal, anmodade Åkerblad att, för Jacobssons räkning, uti provincialbanken invexla större remiss-sedlar mot berörde -banks sedlar; deraf Jacobsson, bland andra penningar, som ban vid tillfället innehade, uppräkade 150 st. nya och oebrukade å 6-, rdr valör, bvilken vesling Åkerblad verkstälde, derefter Jacobsson fram på f. m. samma dag sjelf afhemtade C de sålunda invexlade penningarne, hvarefter, och se! lan omkring 8 dagar förflutit, Åkerblad, på bud-! kiekning från en herre på gästgifvaregården, begafsS ig dit och, ipkommen i anvisade rummet, der träf1 ade Jacobsson, hvilken ursäktande Sig för budskickV ingen dermed att han, som så kort förut varit i8 sarlstad och nyligen då åter dit anländt, icke ville )l2 å ut, efter framstådd fråga om Åkerblad för nå-d on omtalat dem vexling, hvarmed Å. biträdt ho-fö om, och derå erhållit svar, att endast befallnings-)Sn nan Carlgren deraf hade kännedom, gråtande och at näfallande på det enträgnaste bad Åkerblad för all SP el icke göra honom olycklig med att omtala samma Pi exling, emedan denna omständighet skulle gifva Im 1era sannolikhet åt beskyllningen för stölden ifrån uj rukspatronen Åberg, hvartill han dock försäkrade de g vara oskyldig, under tillägg, att han lånat deda rvexlade penningarne af en god vän, hvars namn, lär i af Jacobsson uttaladt, Åkerblad ej kunnat erinra de se, men bestämdt förklarat icke hafva varit ZetterIi; hvarförutan Jacobsson vid sistnämnde tillfälle Pri Is förespeglat huru saken kunde nedtystas, endast De rigren och Åkerblad voro honom behjelplige attltei rdölja penningevexeln, ej allenast genom förnekan61 deraf, utan äfven dermed att de togo honom ide svar, derför han ville vara dem på det högsta tur cksams och förbunden; dels ock anmodade Åker-att id att uppsöka Carlgren och vidtala honom attpet dfölja Åkerblad till Jacobsson, hvilken derunder, suc ra förtroligt, uppgaf C. M. Zettervall vara den,) I n lånat homom penningarne och att detta stod ho-På m dyrt, ty han hade derför betalt, såsom vittnet tid d visshet erinrade sig, 400 rdr rgds; men. som 77 gren den dagen ej kunde träffas, besökte Åkerhar d och Jacobsson honom, efter öfyerenskommelse, I För sen derpå, då Åkerblad, sedan Carlgren och Ja-)ma sson sig emellan samtalat !, eller V, timma, I k in till dem, dervid deras samtal tycktes vara näs t och Jacobsson endast förnyade sin begäran, att I skulle förtiga vexlingen, uppvisade ett betyg, som mor 1 sade att Zettervall skulle utfärda, samt bad dem På nama fill co na affanan fär aff havittna sarmuUkR aa E