Aftonbladet – 26 februari 1847, sida 2

tare och passagerare, för att till båten transortera ved, som Jlåg uppstaplad på stranden. Under tiden eftersågs sorgfälligt i alla mellandäckets kojer, om alla de passagerare, som icke betalt för dispensation från vedbäring, deltogo deruti. Passagerareafgiften rättar sig nemligen härefter och vanliga priset från NewOrleans till S:t Louis är 3 dollars, utan säng och proviant, men då har passageraren intet att skaffa med vedbärande; betalar han åter endast 4 ofta blott 3!; dollars från NewOrleans till S:t Louis, ungefärligen 4200 engelska, eller 300 tyska mil, så är han skyldig att hvarje gång, då båten landar, för att intaga Ved, vara behjelplig vid dess inlastning. Kajutpassagerarne äro beriade från detta arbete och betala från 20 till 235 dollars för passagen, — mat och sängställe inbegripne. Då fartyget hade många mellandäckspassagerare om bord, — nästan idel tyskar, som några dagar förut med skeppet Gladiator ankommit från Bremen och nu voro På vägen till Missouri för att der bosätta sig — och största delen a! dem deltog i arbetet, så Var veden efter en halftimma om bord, tåg och plankor indragna, båten utskjuten, och snart delade Oceanie ånyo Missisippis gula vågor. Nattens mörker sänkte sig nu öfver Vattnens fader, som amerikanerna kalla Missisippi, och lotsen höll sig något mer aflägsnad från stranden, för att undvika ofta uppdykande snagsp, under det att framföre båten här och der eldar voro upptände på stränderna för att antyda kaptenen att, i fall af behof, en wood yard (vedplats) befann sig. På högra stranden, vid pass 1, mil framför båten, var äfven en eld uppgjord, men en lågande fackla svängdes tillika hit och dit; ett tecken, alt passagerare önskade komma om bord. Oceanie lopp något närmare emot land, för att efierfråga passagerarnes antal, stadnade sedan;